hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 23 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Bilder från vandringen! 🐶❤️

Idag har mamma, pappa och Trisse vandrat omkring 2 mil! Det skulle inte blivit riktigt lika långt men de gick lite vilse och därför blev det lite längre.
 
 
 
 
 
 
 
Min vackra mamma och min lille Trisse! 🐶❤️
 
Trisse ligger i mormors famn i golfbilen! 🐶❤️
 
Och här har vi chauffören, pappa, och lille Trisse! 🐶❤️ Visst är de söta i sin lilla golfbil?! ❤️
 
De har ätit trerätters nu på kvällen och tagit en golfbil från hotellrummet till restaurangen. Jag är helt säker på att pappa tyckte den var rolig att köra och mamma och Trisse tyckte det var roligt att åka med. Trisse är van vid att åka med mig i elrullstolen, så han är van! 
 
 
Mitt hjärta känns halvt utan honom, min lille Trisse. Men imorgon ses vi igen och jag vet att han har det toppen på vandringen med mormor och morfar! 🐶❤️

Tyst och skönt men saknaden är stor! 🐶❤️

Det är så tyst och skönt nu när det bara är Lina och jag som är hemma. Visst låter Lina en hel del, framförallt klampar hon precis som mamma högt när de går. Trisses små klor låter ganska mycket på detta laminatgolv så det är tystare utan honom också. I huset i stan låter det inte alls lika mycket, men där har vi parkettgolv, det är stor skillnad. Det låter mycket mindre för övrigt också, det är inte bara de klampande fotstegen som är "halverade". Det är ju så! Det låter att bara leva, vara inne i ett hus, sitt hem.

Som jag skrivit och berättat flera gånger tidigare så är det ju så att det är lätt att vila kroppen men väldigt svårt att vila hjärnan. För att kunna vila kroppen krävs det i stort sett bara en säng att ligga i och kuddar och täcke så det blir bekvämt. Att vila hjärnan är otroligt svårt eftersom att den är igång och jobbar HELA tiden. Lyssnar, tar emot information, tänker osv. Hela tiden.

Det krävs totalt tystnad för att kunna vila hjärnan något men bäst är det förstås att sova. Sömn är ju dock som alltid en bristvara för mig. Men det går mycket bättre att vila hjärnan nu när det är så mycket tystare här hemma. Så det är väldigt bra och skönt. Denna tystnad innebär mycket mindre lidande för mig och min hjärna är inte alls särskilt speedad nu eftersom att inget adrenalin flödar i kroppen och har inte gjort sen igår, då alla var hemma och ljudvolymen var betydligt högre än den är nu.

Så det är alltså otroligt skönt för mig och min hjärna att det är så tyst här hemma. MEN, jag saknar min lille Trisse otroligt mycket. Det riktigt värker i hjärtat och bröstet av saknad. Och då har vi ändå inte varit ifrån varandra länge! Men det är så det är. Jag saknar honom supermycket ändå. Men vi ses snart, som tur är! Tills dess att vi ses tänker jag fortsätta njuta av tystnaden och försöka vila hjärnan så mycket som möjligt.

Samt titta på dessa vackra bilder mamma och pappa skickat till mig. Titta och förundras över hur vacker Västkusten är ni också! 

Mamma tar blombilder till mig eftersom att hon vet att jag uppskattar det så mycket! ❤️

De äter gott och fikar gott. ❤️ 
 
Min älskade, bästa Pappi! ❤️
 
Själva vandringen börjar idag, så jag kommer uppdatera med bilder de skickar från vandringen. Men här är några andra bilder de tog på det de sett och upplevt hittills! 
 
Mamma och Trisse på Smögenbryggan! 🐶❤️ 
 

Mamma, pappa och Trisse åker iväg för att vandra längs kusten! 🐶❤️

Idag åker mamma, pappa och Trisse iväg för att vandra. Lina och mamma var iväg på en liknande resa förra året, också den på västkusten men inte på samma ställe som dit de ska nu. Lina skulle egentligen varit den som åker istället för pappa, men hon stukade foten för några dagar sedan och kan därför inte gå så långt. Pappa, som precis börjat jobba igen efter semestern, fick ta ledigt två dagar till och gå med mamma och Trisse. Det är tråkigt för Lina som hade sett fram emot detta. Men det är som det är. Och foten är redan bättre, så det är bra.  
 
De ska vara iväg i tre dagar och två nätter. Första eftermiddagen och natten ska de spendera i Kungshamn där de ska äta tre rätters och sedan sova. Nästa dag, alltså imorgon, ska de gå från Kungshamn till Bohus Malmön, där spenderar sin andra natt. I övermorgon, dagen de åker hem, ska de promenera runt på Bohus Malmön, antagligen hela vägen runt ön. Sen åker de hem igen.

Jag tycker det låter så underbart att åka iväg på sån här vandring som är av lyxigare variant med två övernattningar och två tre rätters middagar och lunchpaket och annat. Jag tycker mamma och pappa gör helt rätt som åker iväg såhär. Få lite egentid, komma iväg och se sig om på vår vackra västkust. Trisse älskar att promenera och upptäcka nya platser. De kommer få det så bra. Jag kommer såklart sakna dem väldigt mycket, framförallt Trisse. Men jag tycker, som sagt, att de gör helt rätt som åker iväg. Om jag kunde skulle jag mer är gärna åka med jag också!

Denna underbara bild är tagen på Trisse förra sommaren då de var iväg på en liknande vandring. 🐶❤️