hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 23 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Ni är så saknade, älskade farmor och farfar! ❤️

Denna dag är alltid känslosam och fylld av tankar på och minnen av och tillsammans med farmor och farfar. Detta för att det är denna dag, för elva år sedan i år, som farfar dog. Han dog den 31/1 2008. Elva år! Kära nån så fort tiden går! Det känns som att det hade kunnat vara ganska nyss som jag ringde farfar och pratade och som Lina och jag var i farmors och farfars lägenhet och gör bjudna på mat efter skolan. Jag har svårt att ta in att det är så länge sedan, elva år, som farfar lämnade jordelivet.

Farmor levde några år till efter farfars död, men hon hade Alzheimer och farfar hade tagit mycket väl hand om farmor och på något vis därför blev det dolt hur sjuk farmor faktiskt var. När farfar dog och farmor blev ensam kvar blev vi medvetna om hur sjuk farmor var. Hon var tvungen att flytta in på demensboende. Där tillbringade hon sina sista år innan hon dog den 2/11-2011.

Jag saknar farmor och farfar otroligt mycket. Lina och jag älskade dem otroligt, oerhört mycket. Som vi älskar mormor och morfar. Farmor och farfar bodde mitt i centrum, i en fin lägenhet, och Lina och jag var där en gång i veckan i flera års tid och åt mat. Antingen "grå-korv", som vi kallade köttkorven, potatis och pepparrotssås. Fast farmor gjorde en egen sås till mig som var utan pepparrot som jag tyckte var för starkt. Hon var så snäll, farmor, som gjorde en extra sås bara till mig!

(Bild från Google!). Detta är alltså den så kallade "grå korven"! Den ska kokas och ätas med kokt potatis, pepparrotssås, kokt morot och senap. Det är riktigt, riktigt gott! 😍

Åt vi inte "grå-korv" åt vi farmors hemmagjorda köttbullar som är de godaste köttbullar jag någonsin ätit. Pappas är inte långt efter, men farmors var snäppet godare. Till efterrätt åt vi alltid nyponsoppa och glass. Lite värmd nyponsoppa som hälldes i en skål tillsammans med vaniljglass. Hur gott som helst!

Efter maten gick Lina och jag och kollade på film, VHS, var det på den tiden! Antingen Emil i Lönneberga eller Vi på Saltkråkan. Som vi älskade, och älskar fortfarande, Astrid Lindgren! När farmor och farfar diskat färdigt gick vi tillbaka och satte oss runt bordet alla fyra och spelade Fia med knuff!

Farfar och jag datt alltid bredvid varandra och mitt emot satt Lina och farmor. Jag brukade luta mig mot farfars axel och lägga händerna om hans ena arm. Det var så mysigt att vara nära och känna hur musklerna rörde sig i hans arm när han flyttade spelpjäserna med andra handen. Om farfar skulle ut på något ärende efter maten spelade vi Svälta räv med farmor istället för Fia.

Det är mycket fina minnen att titta tillbaka på. Inte minst från somrarna vid havet i sommarstugan! Det är ju från början farmors och farfars sommarstuga. Farfar byggde stugan sommaren efter pappa föddes, alltså -66. Och de bodde där ute, och vi också, fram tills sista sommaren innan farfars död. Och nu har vi tagit över stafettpinnen och bor där istället. Jag älskar verkligen att bo där ute och farmor och farfar känns sällan så närvarade och med i minnena, tankarna och hjärtat som när vi är där ute. Det är deras ställe. Som vi fått äran att ta över efter dem.

Som vi saknar er, finaste, snällaste, mest underbara farmor och farfar. Jag hoppar innerligt att ni vilar i frid tillsammans. Vi älskar er och vi saknar er så mycket. ❤️