hannaslillaliv.blogg.se

Igår, måndag, var första dagen på första hela veckan vi bor i det nya huset! Kära nån i Norden! Jag tror inte riktigt jag har förstått det ännu, att vi faktiskt har flyttat! 

Om man inte räknar med olika sjukhus jag bott på är detta huset den tredje platsen jag bor på i mitt liv, då har jag inte räknat in sommarstugan på landet som jag bott i varje sommar i mitt liv. 

Först när Lina och jag var bebisar bodde vi i en lägenhet i ett område som ligger några hundra meter från där vi bor nu. Och några hundra meter från där vi bodde nu innan. Och den lägenheten ligger granne med lägenheten Lina och Sofia bor i nu. 

När vi, Lina och jag, var nyss fyllda tre år flyttade vi in i det huset som vi precis lämnat och som vi växte upp i och bodde i i hela 26 år! Vi flyttade in där i december och Lina och jag fyller år i november. 

Mamma, pappa och jag bodde, som sagt, i förra huset i 26 år. Det blev inte att Lina bodde i huset riktigt så länge eftersom att hon flyttade hemifrån och in med Sofia. 

Men nu är det bara några veckor kvar så är Lina tillbaka i huset hon, vi, växte upp i! Nu tillsammans med Sofia och utan mig, mamma, pappa och hundarna.

 

Och snart kommer det en liten bebis! Familjens minsting och lilla guldklimp och Lina och Sofia gjorde helt rätt som köpte vårt förra hus av mamma och pappa (inte minst för att de fick köpa huset för ett riktigt bra pris!). 

 

Det är nämligen ett väldigt bra hus för en familj och för ett barn att växa upp i och området är tryggt. Och fint med flera lekplatser, en stor fotbollsplan och en kulle med en liten skog (och underbara vitsippor nu på våren) precis utanför tomten. 

 

Det är mycket som är nytt här i nya huset. Såklart! Vi har bara sovit här i tre nätter. Men det känns väldigt bra hittills. Huset är superfint och bäst av allt: det finns ingen hemsk trappa som jag måste släpa/släpas upp och ner för. Det är toppenbra!