Idag arbetade pappa sin sista dag innan semestern. Så nu ikväll har vi hela familjen semester. Alla utom jag då. Jag låtsas förvisso att Trisse och jag har en åtta veckor lång semester som började vid midsommar och visst är det skönt att kunna tänka så, att jag har semester. Men om sanningen ska fram så har jag ju egentligen inte semester alls. Inte i ordets rätta bemärkelse och inte heller från sjukdomarna och livet som ung och svårt kroniskt multisjuk. Så semester är mycket sagt. Tyvärr. Men låtsas går ju. Grattis till alla andra som har "riktig" semester i alla fall. Det är ni väl värda. Och till alla oss sjukskriva och sjukpensionärer som också är värda semester, allra mest från våra sjukdomar, vår tid kommer förhoppningsvis en dag. Och då jäklar ska vi fira och utnyttja att vi har semester och att vi kan LEVA och njuta av livet och ledigheten som aldrig förr. Lita på det...!