hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 23 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Trisse har uppsikt över hela huset! 🐶❤️

 
Så här ligger Trisse ibland, på ett av de över trappstegen i trappan. Då har han koll på vad som händer där uppe och samtidigt kan han speja ner och se vad som händer där. Det händer också att han ligger såhär när familjen är utspridd på två våningsplan och han inte riktigt vet vart han ska gå. Då väljer han mitten! Han är väldigt söt, där han ligger på ett trappsteg, nästan som en katt. Men just eftersom att han inte är en katt blir jag ibland orolig att han ska snubbla till och ramla i trappan. Men han har hittills klarat sig bra utan några större fallolyckor, som väl är.

Fullkomlig koll på brevbäraren!

Jag har fullkomlig koll på brevbäraren som åker ut och lämnar tidningar (GP- Göteborgs Posten i vårt fall) mitt i natten. Pappa pratade med någon om tidningen och när på natten det egentligen är den delas i vår del av staden. Det har jag svaret på eftersom att jag är vaken så gott som varje natt och ligger och hör när brevbäraren kör fram till brevlådan, lyfter locket och stoppar ned tidningen och sedan smällen av metall som möter metall när locket på brevlådan går igen.

Mellan halv två och två är svaret, då kommer tidningen. Tidigare än pappa trodde. Ibland när de är sena och inte kommer förrän halv tre registrerar jag det, att de är sena, och börjar nästan undra om vi inte får någon tidning just den dagen. Är det inte otroligt hur något sådant, lätet på natten av brevbäraren som kommer med tidningen, blir en vana. Att detta blivit en vana, lyssnadet efter brevbäraren, säger en del om hur många (och hur mycket) nätter det verkligen är som jag ligger helt vaken. Inte mycket sömn här inte...

Born to Sleep! 😴

Jag köpte två nya nattlinnen från nätet som kom för några veckor sedan. De är både sköna och väldigt fina. Jag köpte två stycken likadana, en blå (såklart) och en svart (lika självklart). Jag tog bara bild på den ena, den svarta som jag bär nu. Den blåa är likadan, fast blå! 
 
Detta är trycket på nattlinnet. Likadant på den blåa. Väldigt passande mig, bara det att jag för tillfället inte sover nästan något alls...