Det känns väldigt nervöst på grund av själva injektionerna, en i varje käkled. Det känns också helt otroligt tufft och jag vet inte riktigt hur jag ens ska klara av det!
Bara att resa mig ur sängen, ta på mig något mer representabelt än ett nattlinne. Få på mig strumpor och skor. Visserligen kommer pappa hjälpa mig med allt detta, att få på både kläder, jacka och skor. Men ändå! Det tar otroligt mycket ork och energi av mig redan där och då sitter vi ännu inte ens i bilen på väg till Bettfysiologen.
Jag hoppas så innerst innerligt att det går bra att få dessa injektioner och jag hoppas lika mycket, om inte ännu mer, att kortisonet ska göra nytta och ta bort den svåra inflammationen i käkarna och på så vis också ta bort, eller åtminstone minska, den svåra smärta jag har i båda käklederna!
Ni får hemskt gärna önska mig lycka till samt hålla tummarna för mig idag! Det behövs, det kan jag lova! TACK! ❤️❤️❤️
Innan jag avslutar detta inlägg vill jag bara berätta att min fina, älskade farmor skulle fyllt 87 år idag, dagen efter min mormor fyllde år! Stort grattis på födelsedagen, finaste och högt älskade farmor! Som vi saknar dig och farfar! ❤️❤️❤️