hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 23 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Kemisk sömn är bättre än ingen sömn!

Precis som jag misstänkte kunde jag inte somna igår kväll/natt heller. Jag försökte verkligen med mindfullness, avslappnings- och andningsövningar men när det bara ledde till ännu mer feber och utmattning gav jag upp. Jag var i så desperat behov av sömn att jag var tvungen att ta till mina starka sömntabletter. Så det gjorde jag. Jag tog dem vid ett på natten, somnade en halv timma efter och sov till tio på morgonen! Visserligen med några uppehåll längs vägen, men ändå! Helt galet mycket sömn!

Tråkigt att det ska krävandes höstdoser av starka sömnmedel för att jag ska få minst 6-7 timmars sömn, men men. Det är som det är. Jag var lite lätt "bakis" imorse, både av medicinen och av sömnen, jag är inte van vid att sova så bra och mycket så hjärnan blir förvånad på något sätt. Det var i alla fall väldigt skönt att sova så bra en natt. Hoppas, hoppas att jag kan få lite sömn i natt och kommande nätter också. Men det kan vara för mycket begärt, är jag rädd...

På tal om saknaden av läsning och böcker...

...som jag skrev om i förrgår imorse. Detta väder som är nu gör inte direkt saknaden mindre. Inte årstiden i sig heller. Det är på hösten och vintern, när det är kallt och regnigt ute som det passar extra bra att ligga inne och läsa. Dricka te eller kaffe och drömma sig bort i boken och samtidigt höra regnet snattra mot fönsterrutan och vinden vina i träden.

Fint, men ruskigt och råkallt.  

Visst går det alldeles utmärkt att läsa på våren och sommaren också, på en klippa vid havet eller i skuggan på altanen. Men det är ändå hösten och vintern, mörkret och kylan, jag förknippar med läsning och böcker. Trots att årstiden är rätt och vädret är perfekt för läsning kan jag inte slukas upp av en bok nu längre, hur gärna jag än vill. Men jag skriver lite istället (detta inlägget) och så fort det är färdigt ska jag bara ligga och blunda. Vila. Bara vara. Överleva. Utan böcker. Det är inte det enklaste! 

Mycket svårt att sova...

Idag har jag spenderat hela dagen i sängen tillsammans med vovvarna. Alla tre! Och nu ska jag försöka sova. Jag hoppas det går av sig själv, men somnar jag inte får det bli att ta till starkare sömnmediciner, för efter tre dygn med så gott som ingen sömn bara måste jag få sova minst sex-sju timmar i sträck. Önska mig lycka till. Jag vill hålla mig ifrån de starka sömnmedicinerna in i det längsta. Och det gör jag också. Men ibland finns det inget annat alternativ än att ta dem. Som nu. Men jag ska försöka somna utan. Så som sagt, önska mig lycka till!