hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 23 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Verkligen skönt och välbehövligt med sömn! 😴

Förra natten tog jag en rejäl dos (jag är väldigt tolerant tyvärr) av mina starka sömntabletter och sov ganska många timmar på natten och några på förmiddagen. Sedan lyckades jag hålla mig kvar i något sorts mellanrum mellan vakenhet och sömn resten av eftermiddagen och kvällen. Denna natt sov jag inte riktigt lika bra, men ändå något. Allt är bättre än inget!

Om jag får någon timmas sömn under dagen eller inte eller om jag kan vara i det där mellanrummet mellan vakenhet och sömn återstår att se. Men två nätter med flera timmars sammanhängande sömn var verkligen skönt att få. Och det var väldigt, väldigt välbehövligt och det inträffar alldeles för sällan.

Snälla någon, gör så att denna dag blir lite, lite mindre plågsam...

Igår var verkligen ett rent helvete, från morgon till sen kväll, innan jag till slut lyckades somna fram på småtimmarna. Febern och feberfrossan var på max, det innebär väldigt plågsam frossa och mängder med svett. Jag bytte nattlinne och trosor ett flertal gånger. Det känns som att mamma inte gör annat än att tvätta mina sängkläder, nattlinnen och trosor, just på grund av att jag svettas sådana enorma mängder.

Förutom febern och feberfrossan var klådan INTE rolig och värken var verkligen på max, den också. Fy så ont jag haft det senaste dygnet. Den värsta molande värken började släppa lite fram på småtimmarna tack vare maxdos starka smärtstillande men någon lindring av all annan smärta, nervsmärtorna till exempel, fick jag som vanligt inte.

Jag försöker stå ut. Jag försöker att vara på så gott humör jag kan. Jag försöker att inte tappa hoppet helt och hållet och jag försöker se framåt och samtidigt vara här och nu. Men det är inte lätt, något av det. Och det svåraste är att stå ut. Timma efter timma, när varje minut känns som en timma lång och febern, feberfrossan, klådan, värken och smärtan är så svår att jag helst av allt vill skjuta mig själv för att fly undan och få slippa allt lidande.

Mitt hjärta, min älskling, gör så gott han kan för att få mig att kämpa vidare och inte ge upp. Jag vet inte hur många tårar som faller i hans svarta, sträva päls varje dygn, men det är många. Några hinner inte ens landa i hans päls för de slickar han bort på min kind. Mammas älskling. Mammas ALLT. 🐶❤️

Snälla någon, gör så att den här dagen blir lite, lite mindre plågsam. Jag står inte ut annars. Jag orkar inte mer. Det räcker nu. Jag har inga krafter kvar...

Trisses profil på en dejtingsida för hundar! 🐶❤️

Jag fortsätter på samma spår som igår, nämligen att försöka se det ljusa och positiva i vardagen, trots allt helvete som sjukdomarna ger, sorgen och den ständigt närvarande döden. Trisse är mitt lyckopiller, därför har han huvudrollen i också detta inlägg. Tack för att ni läser, kommenterar och stöttar. ❤️

Temat i detta inlägg är följande: om Trisse var med på en dejtingsida på nätet för hundar och sökte sitt livs stora kärlek. Hur skulle det då se ut?

Trisses profilbild:

Trisses presentation:

Hej! Jag heter Trisse. Jag är en fyra och ett halvt år gammal gentleman. Jag har en äldre själ och stressar inte utan går varsamt fram i livet. Jag tycker om att leka och gå långa promenader. Så länge jag får vila upp mig i soffan/sängen ordentligt mellan varven.

Jag står min familj, både mina tvåbenta och fyrbenta familjemedlemmar, oerhört nära så det är viktigt att den jag dejtar tycker om min familj och tvärt om. Annars kommer det aldrig fungera.

Jag söker en äldre, större tik som är snäll och som uppskattar både min lekfulla och min mysiga sida. Visst faller jag främst för stora hundar. Men tjejer av min egen ras (dvärgschnauzer) är jag också väldigt förtjust i.

På vår första dejt tar jag gärna en promenad innan vi går in i värmen och äter något gott. Min mage är känslig så det får inte vara kryddigt för min del. Jag tycker om att ligga nära och mysa och vill du får du gärna lägga ditt huvud på min varma mage. Det är väldigt många som uppskattar min mage. Jag är till och med utbildad Magterapeut.

Då jag blivit uppfostrad av två starka och självständiga tikar, samt två människo-mammor är jag väldigt van vid att umgås med tjejer. Och mina mammor säger att jag behandlar alla tjejer jag möter med oerhört fin respekt just för att jag blivit uppfordrad av främst tjejer. Jag är en lyhörd, snäll, lugn och respektfull ung man och mer avslappnad och cool kille än mig går knappt inte att hitta.

Tycker du att jag verkar vara mannen i ditt liv så hör gärna av dig. Även om utseendet inte är det viktigaste får du gärna skicka en bild. Jag har en profilbild samt några fler bilder som visar hur jag ser ut och vad jag tycker om att göra.

Så social, snäll och trevlig som jag är har jag många vänner och har lätt för att få nya. Skulle vi träffas och tycke inte uppstår får du gärna bli min nya vän. 

Bilder: 

Här ligger jag och myser med en av mina vänner, Kalle Kamel. 

 

 
 
Tack för att du var inne på min profil. Hoppas vi hörs och ses! Svansviftningar och nospussar från Trisse! 🐶❤️