hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 22 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, fyra diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

En nästintill perfekt fredagskväll!

Efter många timmars sömn låg jag kvar och vilade i sängen medan pappa lagade mat och de andra dukade bordet och tände närmare en miljon värmeljus. Det är alltid lika lyxigt att sätta sig ner vid et dukat bord och maten, hemmagjord hamburgare, var som alltid väldigt god. Pappa var väldigt gullig och gav mig en klick rå köttfärs (med kryddor och ströbröd och ägg i) som jag åt som en liten förrätt innan hamburgaren. Jag älskar verkligen rått kött. Om jag äter en grillad köttbit vill jag att den ska vara så röd som möjligt. Sån är jag! ;)

Efter hamburgaren blev det dags för kaffe och några små chokladbitar till Doobidoo. Och nu avslutas kvällen med popcorn, vindruvor och en film. Jag ligger med benen uppallade på en hög kuddar i ett försök att avlasta ryggen. Det går sådär. Och min näve kvällsmediciner och vid behovs mediciner hjälper som vanligt knappt nämnvärt. Jag får helt enkelt försöka andas och stå ut. Öronpropparna tar bort det värsta ljudet från tv:n och jag blundar för att inte utsätta mina ögon för det skarpa ljuset från tv:n. På min mobil och "paddan" sänker jag skärmljuset så mycket det går. På så vis kan jag titta på de skärmarna en stund utan att få alldeles för ont i huvudet och ögonen. Men det går tyvärr inte med tv:n. Och även om de hade gått skulle inte de andra uppskatta den mörka skärmen. Om mamma tar min mobil för att kolla något klagar hon alltid på att den är för mörk och att hon inte ser något. Oops...!

Förutom att ljuset från tv:n retar min hjärna och mina ögon och att filmens handling är lite för avancerad för mig har jag haft en nästintill perfekt fredagskväll. God mat, kaffe och choklad och såklart det viktigaste, massvis med mys med min älskade familj. Det kan inte bli bättre. Jo, det enda som fattas är Tyra och Tjorven. Men som sagt, nästintill perfekt!

Önskas: en fungerande hjärna! 😅

Det blir heltokigt och snurrigt med en hjärna som min. Ibland blir det mer förvirrat än annars och ibland blir det inte alls så bra. Som igår förrgår kväll när jag skulle ta mina kvällsmediciner och tar mina morgonmediciner istället. Då fick jag dubbel dos av två mediciner jag redan äter maxdos av. Men jag överlevde! ;) iOch igår blev det lika dumt igen. Jag hade lagt fram mina muskelavslappnande, två sorter, och mina sömnmediciner på bordet (vilket jag inte brukar göra) så jag tog dem. En halvtimma senare tänkte jag att "nej nu är det hög tid att ta mina sista kvällsmediciner" och tog samma hög igen. Detta är starka mediciner, som jag redan har hög/max dos av.

Jag överlevde även detta misstag, men jag blev hög som ett hus, sov som en bebis hela natten och var fortfarande hög och konstigt när jag vaknade igen på morgonen. Det var först på morgonen jag insåg vad jag gjort. Trots att jag har en mängd olika tricks, knep och strategier för att inte glömma, inte göra fel eller konstigt är det svårt/omöjligt att undvika ibland. Det bara händer. Som tur är gick det bra den här gången, precis som gångerna innan det. Men det är såklart inte bra. Ibland önskar jag mer än annars att jag hade en fungerande hjärna! Men men. Shit happens!

För mycket vilja, för lite ork! 😓

Idag är det fredag igen och både mamma och Lina är lediga. Trisse och jag är också lediga. Bara stackars pappa som var tvungen att gå upp tidigt imorse och ge sig iväg till jobbet. Men han slutar klockan tre, det är inte så långt kvar tills dess! Tanken är att vi tjejer (och Trisse) ska hitta på något idag. Kanske äta lunch ute? Åka och hälsa på mormor och morfar? Jag skulle vilja säga att en rullstolspromenad är uppe på förslag, men det är den inte. Den används enbart för korta transporter just nu. Min rygg klarar inte att sitta mer än några minuter. Framförallt inte i bilen eller i rullstolen där man riskerar att hoppa till över en vägbula eller ojämnhet i marken. Som vanligt är det inte viljan det är fel på eller idéerna som är för få. Det är orken som inte finns och kroppen som inte klarar mer än ligga och sova i sängen. Men vi ska ta oss igenom även denna dag. Och inte nog med det, det ska bli en bra och rolig dag, på ett eller annat sätt!