hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 27 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Det enda jag vet är att jag VILL fortsätta kämpa. Men jag vet inte hur det ska gå...

Jag hittade en bild med en liten text härrom dagen och jag tyckte texten var så träffande. Förutom en liten detalj. Därför sparade jag bilden och jag tänker nu visa den för er. 

Jag tycker verkligen att denna text är träffande. Förutom just den sista meningen. För jag vet att jag VILL fortsätta! Jag vill inget hellre än att fortsätta kämpa för min överlevnad och en vacker dag vill jag också kunna LEVA. 
 
Men det sista som står, efter det sista kommatecknet, ä däremot helt sant. Det går inte. Inte så som det är nu. Inte så som jag har det nu. Inte så som jag mår nu. 

Jag kämpar och krigar och kämpar och krigar och står ut år efter år med mer och mer. Men jag känner mig inte stark. Och jag vet inte alls hur jag ska klara här. Jag vet inte ens hur jag ska kunna ta mig igen, stå ut med och överleva denna sommar som snart är här!
 
Jag har så mycket jag VILL göra, se och uppleva och jag vill verkligen fortsätta överleva och allra helst leva. Men samtidigt är det så mycket i mig som tynger mig och som säger att det inte går. Jag mår ju så dåligt att jag knappt, väldigt, väldigt knappt ens står ut...