hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 23 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Inte roligt med bältros...

...men det går ju att bli frisk från!

Jag fick flera kommentarer från er fina läsare när jag berättade att jag fått bältros nu också. Ni tyckte, precis som jag, att det väl måste räcka snart med elände och grejer jag drabbas av! Ja, det tycker jag också. Bältrosen är lite bättre nu, medicinen verkade ge effekt direkt så det är skönt. Jag fick, som sagt? flera kommentarer från er när jag berättade om bältrosen och om det låga Hb:t jag fått. Flera skrev att det måste vara väldigt tufft för mig och att ni hört att bältros ska vara väldigt plågsamt att drabbas av. Så här svarade jag på era funderingar:

Ja, det är tufft att blivit drabbad av ännu mer. Men det är ju skönt med något som går att göra något åt!

Jag tror helt ärligt att jag har så hemskt ONT och skit med all klåda och nervsmärtor som sticker, bränner och domnar bort huden redan som det är så bältros hänger bara med på köpet i de andra symtom jag redan har. Men visst gör det lite extra ont just där utslagen/bubblorna är, men inte värre än så. Jag har ju redan de andra symtomen! Jag är van... Mina andra symtom gör så att det är som att ha bältros hela tiden. Därför är det inte så farligt att ha bältros nu.

Och det är så skönt att drabbas av något som går att behandla och äta mediciner för. Jag äter duroferon för att få upp Hb:t och en annan medicin, två tabletter om dagen i 14 dagar, mot bältrosen och den verkar ge god effekt och gjorde från dag ett. Bältrosen är nästan borta nu. Så det känns bra. Nu är det värmen, denna hemska jäkla hetta, som är mitt största problem. Tillsammans med allt annat helvete, sjukdomarna och alla svåra symtom som plågar mig så otroligt svårt dygnet runt.

Innnan behandling: 

Efter behandling: 
 
Det kliar fortfarande väldigt envist, men svider inte lika mycket i huden. Det sticker dock fortfarande. Men det är några dagar kvar av behandlingen, så vi får se om jag blir ännu bättre snart. 

Olidlig hetta som gör ALLT värre! 😰😓

Ja, det är så varmt och hett att det inte är klokt. Jag som trodde jag var så utmattad det någonsin gick att vara innan har nu nått nya nivåer av ÄNNU mer utmattning. Jag orkar knappt blinka med ögonen. Jag orkar inte hålla telefonen mer än mycket korta stunder vilket betyder att jag inte skriver med vänner eller ens svarar min familj när de sms:ar mig. Jag orkar INTE. Jag kan inte ens vända mig om i sängen många gånger. Det går inte.

Jag ligger här och svettas och smälter bort. Andningen är ett stort problem. Det är väldigt tufft att andas och få syre till mig. Det känns som att jag ska kvävas, jag får inte luft eller syre till mig, trots att jag ligger här och flämtar. Det är oerhört jobbigt och ger dödsångest. Det känns som att jag ska kvävas, så illa är det.

Denna hetta gör ALLT värre. Jag lider verkligen. Och jag klarar inte av att stå ut med alla symtom lika bra nu när det är så galet varmt. Men men. Vad ska man göra?! Det är bara att försöka dricka, vilket inte är så lätt det heller, och stå ut. Det är tufft. Men det finns liksom inget annat val.

Mamma och pappa är ute med båten på havet med vänner och badar och går på promenader och plockar björnbär. Lina sitter mest i skuggan och läser. Hon lider också av denna hetta. Hon är en vinter-människa. Hon trivs bäst när det är snö och många minus. Hon har det tufft i denna värme. Det är inte lätt. 😰😓

Det tar mig hela dagar att inte få något gjort! 😩

 
Ja! Så är det varje dag! Jag har alltid något litet mål med dagen, något som jag måste ta tag i. Som att betala den där fakturan vara förfallodag snart är här. Eller att ringa och prata med min läkare om det där viktiga med mina mediciner. Eller sms:a någon eller skriva upp något så jag inte glömmer det eller andra liknande saker. Inget svårt, inget som tar lång tid eller som egentligen tar så mycket energi.

MEN. För mig tar ALLT mycket energi. Bara att minnas vad det var jag skulle göra tar mycket energi. Och att sedan få det gjort tar ännu mer energi. Om jag då planerar att både äta frukost och lunch blir det inte gjort den dagen heller, för energin är redan slut, för längesen och jag måste ligga riktigt lågt för att undvika krasch. Nästa dag tar jag nya tag, tänker att NU, nu jäklar ska jag allt ringa det där samtalet eller betala den där fakturan. Men så har jag en sån där dag då magen bråkar extra mycket, så jag måste gå på toa flera gånger. Då är det kört också den dagen. Energin är som bortblåst och det finns inte en chans att jag kan göra något annat resten av dagen. Jag behöver troligtvis också skippa lunchen, så utmattad är jag, så slut är all energi.

Och mellan att äta eller gå på toa eller dricka det där glaset med vatten, saker jag MÅSTE göra för att överleva, måste allt det där andra som att betala en räkning eller ringa ett samtal, prioriteras bort. Antingen får mamma eller pappa göra det för mig. Eller så får det vara. Det är så mitt liv, min vardag ser ut. Sorgligt men sant.