hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 23 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Alla är på bio, utom Trisse och jag..

En av presenterna mamma fick på sin födelsedag, i söndags, var biobiljetter till Mamma Mia 2. Den heter tydligen Mamma Mia: here we go again! Jag ska inte gå med, tyvärr. Och inte Trisse heller, såklart. Så vi får hålla varandra sällskap, som vi alltid gör, medan de andra åker in till stan och roar sig. Jag har sett den första Mamma Mia filmen och den var väldigt bra, tycker jag. Hoppas att nummer två är lika bra.

Jag tycker alltid det är så riskabelt att göra en uppföljare till en film som blev väldigt bra och en publiksuccé. Det kan knappast bli bättre utan riskerar att bli väldigt dåligt. Men vem vet?! Nummer två kanske är lika bra, eller kanske ännu bättre, än den första?! Jag tycker det är roligt att gå på bio, det har jag alltid gillat. Så det känns deppigt att inte kunna följa med. Men jag är väldigt glad för de andras skull att de kommer iväg. Trisse och jag ska göra det vi är bäst på, nämligen ligga i sängen och mysa, mysa och mysa ännu mer!

Jag som är hårdrockare och lyssnar (eller rättare sagt lyssnade) på heavy- och trash metal är inget fan alls av ABBA och den sortens musik egentligen. Men första Mamma Mia filmen tyckte jag var väldigt bra, inklusive musiken. Och jag tycker vissa låtar av ABBA är bra. Jag har till och med varit på ABBA-museet i Stockholm. Det är inte alla metal-fans som har vart det, trots att de helt säkert skulle uppskatta det lika mycket som jag gjorde! 

Tillfälligt någorlunda smärtlindrad och tilllfälligt bättre sömn...

...och det är helt fantastiskt!

Ja, verkligen! I förrgår skrev jag att jag sovit i ungefär sju timmar förgående natt och att det kändes väldigt skönt. Jag fick också en kommentar, från en av mina fina och trogna följare, som skrev att det ju är fantastiskt att jag sov så många timmar på en natt. Och visst är det! För mig är sju timmars sömn på en natt väldigt ovanligt och därför otroligt skönt, även om det tyvärr inte gör mig varken piggare eller det allra minsta lilla mindre utmattad. Men det är otroligt ändå.

I samband med att jag fick den kommentaren ville jag utveckla mitt svar lite och förklara lite mer. Så det gjorde jag och här kommer svaret och det jag skrev om. Anledningen till att jag nu kan sova så mycket som sju timmar under en och samma natt är att jag faktiskt är lite smärtlindrad just nu.

Jag har fortfarande många vakna nätter (hela dygn) och de flesta nätterna sover jag inte mer än fyra-fem timmar. MEN för mig är det också mycket mer än vanligt, mycket mer än när jag är utan dessa otroligt potenta smärtplåster som gör mig hyfsat smärtlindring och som också förbättrar min sömn. Vissa nätter ganska mycket!

Jag bävar verkligen inför tiden (som kommer snart) då jag måste trappa ner och sluta med dessa plåster. Varför jag måste sluta innan hösten orkar jag inte gå in på alls. Jag ser INTE fram emot att gå tillbaka till att ha den här helvetes-smärtan dygnet runt, överallt, hela tiden. Den smärtan som är så fruktansvärt hemsk att jag vill skjuta mig själv minst 100 ggr om dygnet för jag inte orkar stå ut med ett sånt oerhört rått lidande. Jag vet inte om ni märkt/märker att jag skrivit mycket mindre om mina smärtor/värk. Det är för att jag är hyfsat smärtlindrad nu.

I samband med att plåstren tas bort och den här fruktansvärda, hemska, omänskligt svåra helvetes-smärtan är tillbaka försvinner också effekten plåstren gett på sömnen, och sömnen blir borta igen. Då blir det återigen 0-2 timmars sömn varje natt och flera vakendygn varje vecka. Precis som att jag skrivit en del mindre om värken/smärtan kanske ni har märkt att jag också skrivit/skriver mindre om sömnlösheten?! Det är i alla fall samma där, att sömnen är bättre just nu.

Det är så otroligt, otroligt skönt att vara lite smärtlindrad och att sova lite bättre och hur mycket jag än bävar för att jag snart ska sluta med plåstren som ger mig all denna lindring och mindre lidande försöker jag njuta av den smärtlindring och den sömn jag får nu. Och tro mig; det gör jag! I allra högsta grad!

Sen att denna hemska värmen förstör så mycket och att alla andra hundratals SVÅRA, hemska och plågsamma symtom finns kvar, däribland andningsvårigheterna som är riktigt tuffa, är som det är. Men det är ändå väldigt skönt att vara lite smärtlindrad OCH att få sova lite, stundtals ganska mycket, bättre är helt fantastiskt.

Så! Nu vet ni allt detta också. En ordentlig uppdatering kring situationen och min verklighet, så som den ser ut. TACK för att ni läser! 💙

Man bör vara påläst för att kunna ge tips till någon som är sjuk

Som jag skrev i svaret på en kommentar, som jag fick för några veckor sedan, som handlade om detta att få tips. Att som sjuk motta tips från höger och vänster av personer som bara vill väl, som vill få en som sjuk att må bättre. Frågan är vad jag tycker om det, att få tips? Vill jag ha det eller inte?
 
Mitt svar på det, som jag skrev som svar på kommentaren och som jag utvecklar lite nu. Jag tycker det är helt okej att ta emot tips. OM personen i fråga som ger tips är påläst och vet vad han/hon pratar om. Tipset måste ha relevans och faktiskt vara ett tips som skulle kunna leda till bättring för den som är sjuk. Att få konstiga tips som mer är som påpekanden klarar vi sjuka oss utan. Det är mitt svar på den frågan, om jag vill ha tips eller inte, samt om jag tycker om att få tips eller inte.