Ja, precis så är det. Jag kan inte förstå att det gått hela 16 år! 16 år?! Vart tar tiden vägen?!
Jag minns dagen då farfar dog. Lina och jag, som hade fyllt 13 år knappt tre månader innan farfar dog, var hos mormor och morfar när vi fick beskedet, av mamma, att farfar dött.
Jag är väldigt glad och tacksam att vi var hos mormor och morfar och inte ensamma hemma just den dagen. Vi tände ett ljus för farfar och så satt vi där kring ljuset, Lina, jag, mormor, morfar och deras labrador, och grät.
Farfar blev bara 73 år gammal, tyvärr. Han hade långt gången KOL efter att han rökat sedan tidiga tonåren men förutom det var han inte sjuk. Han dog rätt uppochner, utan förvarning.
Han lämnade sin fru sedan knappt 52 år, min och Linas farmor, efter sig. Hon hade Alzheimer och han tog hand om henne och tack vare det kunde hon fortfarande bo hemma, tillsammans med farfar.
Men när farfar dog kunde hon inte längre bo hemma utan hamnade först på korttidsboende för att sedan komma till ett demensboende. Där bodde hon fram tills sin död den 2:e november 2011.
Lina och jag hade en väldigt nära och fin relation till våra älskade farföräldrar och de lämnade efter sig ett enormt stort tomrum. Jag tänker på dem ofta och saknar dem varje dag.
Men jag är samtidigt glad och tacksam för tiden vi fick tillsammans och för allt roligt och härligt vi upplevde med dem.
Det är också tack vare farmor och farfar vi har vår älskade sommarstuga ute vid havet!
Jag önskar att jag kunde följa med de andra till Kyrkogården, till Minneslunden, ikväll. Men det kan jag såklart inte. Jag har inte varit på Kyrkogården på år.
Men jag är med i tankarna när de tänder gravljuset för farfar (och farmor) i Minneslunden ikväll. Fortsätt att vila i frid, tillsammans, älskade farmor och farfar. ❤️❤️❤️
En vacker bild från Minneslunden som pappa tog på Allhelgona för några år sedan. Visst är det en vacker bild?! ❤️