hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 22 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Dipp under lunchen och Oscars-klänningar

Eftersom Lina inte var hemma i vid lunchtid fick jag fixa mat på egen hand. Det gjorde jag enkelt genom att sätta in en färdigmat i micron. So far so good! Till min Wallenbergare ville jag ha lingon, men burken gick inte att öppna. Jag slet förgäves. Så jag fick hålla till godo utan lingon. Trött och utmattad gick jag och satte mig och skulle börja äta. Det visade sig vara svårare än jag trodde! Visst brukar jag skaka, men inte SÅ mycket. Jag skakade så mycket att maten trillade av gaffeln. Jag fick växla mellan höger och vänster hand, använda den som för sekunden skakade minst och kändes mest stabil. Jag satt där, med en hund på var sida, och kunde knappt äta och kände mig så liten och faktiskt också ledsen. Varje dag ställs jag inför så mycket utmaningar, så många hinder jag måste ta mig förbi. Och när jag inte ens kan göra de enklaste, mest nödvändiga saker, som att äta ordentligt sviktar hoppet och det känns väldigt meningslöst allting. Som tur var kom hade jag våra älskade små vovvar att söka tröst hos.

Just nu sitter mamma, Lina och jag i soffan med varsina muggar hett te. Vi ska titta på klänningarna från nattens Oscars-gala. Jag har faktiskt redan smygtittat lite! Även om jag är helt ointresserad av vad jag själv tar på mig (har inte energi att engagera mig i det heller) så tycker jag det är intressant och roligt att titta på kändisar och kungligheter och vad de har på sig på galor och fester.

Jag är andrahandsvalet för Tyra 🐶😆

Tjorven ligger i mitt knä och vilar. Tyra ligger bredvid. Hon saknar Lina. Det är så tydligt, Tjorven är min bäbis och Tyra är Linas. Visst duger det med mig med, men Tyra skulle mycket hellre ha Lina här. Kul att vara andrahandsvalet! Haha. Lina och Trisse sitter i bilen på väg till uppfödaren just nu. Hon är nervös om hon ska hitta. När vi åker tillsammans är det jag som har koll på vart vi ska, co-driver som jag är. Men hon har åkt själv de senaste tio gångerna så hon borde hitta tycker jag.

Vi tjejer ligger i soffan och tittar på tv med ljudet på lägsta volym. Jag vet inte vad det är med mina ögon nu för tiden. Trots att jag har mina glasögon hela tiden (när jag är vaken!) så ser jag väldigt suddigt, det är som att ögonen inte kan ställa in sig eller fokusera. Det är grumligt och grusigt och jag har ont i ögonen. De svider och sticker och så fort det är ljust blixtrar det i hela hjärnan. Det är frustrerande när det känns som att ingenting i hela kroppen fungerar.

Vi ska titta en liten stund till på Project Runway, sen blir det säng och sova. Klockan är tio, jag har varit vaken i två timmar och är redan helt slut. Det frestar på att sitta upp och äta frukost...

Ryggproblem och snart färdigt med renoveringen

Efter rullispromenaden har jag varit helt sängliggande hela dagen. Jag har sån helvetisk värk. Problemet när jag ligger (eller sitter och står) för länge i samma position är att jag får ännu mer ont. Trots att jag försöker bulla upp med kuddar och täcket på olika sätt finns det begränsat med varierade ställningar man kan ligga på när man ligger ner många timmar i sträck. Så förr eller senare måste jag upp och "göra något annat" för att den värsta värken och spänningen i ryggen ska släppa. Annars domnar benen bort och det sticker och ilar ner längs hela benen till tårna. Det är några kotutskott i min rygg som spökar. Skoliosen gör väl inte det hela bättre direkt. Suck!

Det börjar bli ordning här i huset igen. Det är färdigmålat och färger har torkat så nu börjar pappa sätta tillbaka hyllor och skåp på sina platser. Skönt! Mitt kontrollbehov gör att jag inte tycker om när det är rörigt och ser annorlunda ut. Jag tycker inte heller om förändringar. När jag var liten och mamma och pappa berättade att vi skulle bygga om här hemma, bygga ut hallen och bygga ut på övervåningen och göra en balkong, var jag helt förtvivlad i flera veckor. Krisade och mådde väldigt dåligt. Sen när det väl var gjort var jag hur nöjd som helst och vande mig vid det nya ganska snabbt! Denna lilla renovering har inte haft samma effekt på mig, som tur är, även om jag var väldigt skeptisk.

Imorgon kommer tjejerna hit, såklart, det är ju måndag! Lina och Trisse ska ut på äventyr så Tyra, Tjorven och jag får klara oss själva. Lina går med dem i samband med att hon hämtar dem och sen när hon kommer hem, så vi klarar oss allt! Trisse och Lina ska åka till Lerum, till Trisses uppfödare och trimma Trisse. Han är nyduschad, nykammad och fin, förberedd inför imorgon. Förut brukade jag åka med, men det orkar jag inte längre. Det är för mycket väntan och det orkar jag inte. Så de får åka utan mig och tjejerna.