hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 27 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Jag klarar INTE stress längre! 😬🤕

"Förr i tiden", innan jag blev såhär svårt sjuk i ME (och alla andra sjukdomar) var jag stresstålig. Jag klarade av att ha många bollar i luften, jag inte bara klarade av det, jag tyckte också om det. Jag var effektiv, organiserad och strukturerad och jobbade bra, även under stress.

Sedan förvärrades alla sjukdomar så till den grad att jag inte längre "bara" var sjuk. Jag var plötsligt väldigt svårt sjuk och helt sängliggande. Och plötsligt väldigt känslig mot stress. Nu för tiden klarar jag stress väldigt dåligt. Jag mår väldigt dåligt av stress, symtomen förvärras, jag blir snabbt full av adrenalin och fungerar ännu sämre än annars.

På grund av att jag mår så dåligt av stress och inte kan hantera det försöker jag att undvika stress så långt det går. Men det fungerar såklart bara till en viss gräns. Det går inte att undvika stress helt och hållet. Saker och ting händer, ofta oförberedda saker, som orsakar stress och då finns det inte så mycket att göra åt saken. Förutom att försöka andas, ta det lugnt och lösa situationen, med eller utan hjälp. Oftast med.

Det som hände i förrgår är ett sådant exempel på en situation jag inte kunde undvika som var väldigt stressig och som jag mådde väldigt dåligt av. Min läkare hade glömt att skriva ut ett nytt recept på en mycket viktig medicin jag äter och jag blev tvungen att snabbt som bara den ringa runt och fixa ett nytt recept. STRESS. Vad som gjorde situationen och mig ännu mer stressande var att det krånglade ännu mer att få ett nytt recept så jag fick inte löst det på en dag utan blev tvungen att ägna också gårdagen åt att jaga runt på ett nytt recept.

Jag som inte ens har energi och ork tillräckligt att äta mat eller gå på toa har definitivt INTE energi för sånt här. Och att prata i telefon är dessutom väldigt ansträngande för mig och inte helt enkelt på grund av min svåra hjärntrötthet.

Men till slut gick det, jag fick receptet förnyat och kunde pusta ut och äntligen vila lugnt igen. Magen lugnade ner sig den med och adrenalinet har avtagit under natten. Jag visste det redan men har fått det bekräftat för mig en gång till. Jag klarar INTE stress längre!