hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 23 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Jag klarar INTE stress längre! 😬🤕

"Förr i tiden", innan jag blev såhär svårt sjuk i ME (och alla andra sjukdomar) var jag stresstålig. Jag klarade av att ha många bollar i luften, jag inte bara klarade av det, jag tyckte också om det. Jag var effektiv, organiserad och strukturerad och jobbade bra, även under stress.

Sedan förvärrades alla sjukdomar så till den grad att jag inte längre "bara" var sjuk. Jag var plötsligt väldigt svårt sjuk och helt sängliggande. Och plötsligt väldigt känslig mot stress. Nu för tiden klarar jag stress väldigt dåligt. Jag mår väldigt dåligt av stress, symtomen förvärras, jag blir snabbt full av adrenalin och fungerar ännu sämre än annars.

På grund av att jag mår så dåligt av stress och inte kan hantera det försöker jag att undvika stress så långt det går. Men det fungerar såklart bara till en viss gräns. Det går inte att undvika stress helt och hållet. Saker och ting händer, ofta oförberedda saker, som orsakar stress och då finns det inte så mycket att göra åt saken. Förutom att försöka andas, ta det lugnt och lösa situationen, med eller utan hjälp. Oftast med.

Det som hände i förrgår är ett sådant exempel på en situation jag inte kunde undvika som var väldigt stressig och som jag mådde väldigt dåligt av. Min läkare hade glömt att skriva ut ett nytt recept på en mycket viktig medicin jag äter och jag blev tvungen att snabbt som bara den ringa runt och fixa ett nytt recept. STRESS. Vad som gjorde situationen och mig ännu mer stressande var att det krånglade ännu mer att få ett nytt recept så jag fick inte löst det på en dag utan blev tvungen att ägna också gårdagen åt att jaga runt på ett nytt recept.

Jag som inte ens har energi och ork tillräckligt att äta mat eller gå på toa har definitivt INTE energi för sånt här. Och att prata i telefon är dessutom väldigt ansträngande för mig och inte helt enkelt på grund av min svåra hjärntrötthet.

Men till slut gick det, jag fick receptet förnyat och kunde pusta ut och äntligen vila lugnt igen. Magen lugnade ner sig den med och adrenalinet har avtagit under natten. Jag visste det redan men har fått det bekräftat för mig en gång till. Jag klarar INTE stress längre!

Höstpyntat och fint här hemma! 🍁

Det är flera veckor sedan Lina höstpyntade och gjorde fint här hemma men det har inte blivit att det tagits bilder på det än så därför har jag inte kunnat visa hur fint hon gjort. Förrän nu! 

På matbordet står en fin, höstlig bricka med löv och konstgjorda äpplen på. Bredvid står en glasskål med kastanjer Lina plockat in. Visst är det fint! 

Den här pumpan flyttade in för några dagar sedan. 

Fler löv och konstgjorda äpplen samt en stor och fin kotte Lina hittade i skogen förra året. Kottar är väldigt fina, tycker jag. 

För att matcha pumpan och göra vårt hem lite mer Halloween-aktigt har Lina varit pysslig och limmat fast små orangea fladdermöss på en glasvas som används som en ljuslykta.

Hon är så pysslig, min kära syster. Och hon gör fint här hemma och pyntar och fixar efter årstid. Utan henne hade vi inte haft så hemtrevligt och vi hade definitivt haft väldigt många färre värmeljus och små värmeljushållare av olika slag! Det är ett som är säkert! Tack, Lina, för att du pyntar och gör fint här hemma. ❤️

Jagar rätt på ett recept! 💊

Idag har jag ett måste, förutom att överleva dagen, och det är att jag måste ringa till vårdcentralen och i värsta fall till andra ställen om inte vårdcentralen fungerar, i jakt på ett recept. Jag pratade med min vårdcentral-läkare senaste i torsdags förra veckan lite kort och då sa bestämdes att hon ska förnya mina recept för det är dags för det nu. Gjorde hon det? Nej! Hon glömde och denna vecka är hon ledig och jag behöver ett av recepten mycket desperat. Det kommer få katastrofala konsekvenser (nej, jag överdriver inte) om jag inte får det senast imorgon.

Så innan jag kan lägga all energi jag har och lite till på att äta frukost och gå och kissa måste jag ringa till vårdcentralen och jaga rätt på en läkare som kan förnya mitt recept. Det var verkligen INTE vad jag varken har energi eller lust till att göra. Framförallt inte eftersom att receptet redan skulle vart förnyat förra veckan! Men men. Nu är det som det är. Var snälla och håll tummarna att jag jagar rätt på mitt recept så fort som möjligt. Helst redan nu på morgonen/förmiddagen, så kan jag släppa det sedan och ingen katastrof kommer inträffa. Inte på grund av detta i alla fall!

Min älskade lille Herr Trisse! Han kan inte ringa mina telefonsamtal för mig, tyvärr. Men han är mitt mentala stöd och dessutom ligger han på mina isbitar till fötter och försöker värma upp och hålla dem vid liv. Det är tur jag har honom, min lille älskling! 🐶❤️