hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 27 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Igår var det dags att bli stucken och ta blodprover igen…

Jag måste dessvärre ta blodprover med jämna mellanrum och igår morse var det dags igen! 

Tack och lov har jag en mamma som är sjuksköterska, en mycket duktig och skicklig sådan, som sticker mig och tar proverna. 
 
Om jag inte hade haft den stora turen och förmånen att ha en mamma som är sjuksköterska och som tar blodprover på mig hade jag behövt ta mig till vårdcentralen alla gånger jag behöver ta prover. 
 
Den orken och energin har jag inte alls så jag är evigt tacksam att mamma, med hjälp av pappa- som också stöttar mig på ett otroligt bra sätt under tiden mamma sticker och fyller provrör efter provrör med blod-, som tar blodprover på mig hemma. 

Tack vare att min Vårdcentralläkare kommer hem till mig/oss för våra träffar, och har gjort i mer än fyra-fem år, har jag inte varit på vårdcentralen på väldigt, väldigt länge. 

Min Vårdcentralläkare har också tagit med sig till exempel influensavaccin och Covid-vaccin och liknande hem just för att jag ska slippa behöva åka till vårdcentralen.
 
Det är väldigt skönt att just det fungerar och har fungerat när det är så otroligt, otroligt mycket annat inom vården som INTE alls fungerar på långa vägar. 

Man får försöka fokusera på det som faktiskt fungerar samt vara tacksam för det som fungerar och försöka glömma bort allt det som inte fungerar.
 
Det tycker jag ändå att jag är hyfsat bra på. Och tur är väl det...! 
 

Att mamma, med hjälp av pappa, lyckades fylla fem provrör på ett stick, och lyckas på första försöket, säger något om hur otroligt duktig och skicklig mamma är som sköterska och framförallt på att sticka.
 
Bra jobbat, mamma och pappa och TACK SÅ MYCKET för all er hjälp och allt ert stöd, älskade föräldrar. Jag älskar er så otrolig, oerhört, oändligt mycket! Mer än ord kan beskriva. ❤️❤️❤️