hannaslillaliv.blogg.se

Denna våren var tuff av ett flertal anledningar. Inte minst flytten till nya huset och alla veckors packning och förberedelser som krävdes innan flytten och som förstörde lugnet som jag är så beroende av för att kunna vila. 

Att jag opererade ögat den 28:e februari, med allt vad en operation innebär för mig, plus att jag blev så otroligt dåligt behandlad av ett flertal läkare och sjuksköterskor påverkade mig starkt efteråt. 

Och så flyttade Lina och Sofia också. Även om inte jag var med och flyttade rent fysiskt innebar det ändå en anspänning och en stor förändring för mig, att de flyttade in i det hus där jag (och mamma, pappa och delvis Lina också) bott i så väldigt många år. 26 år, för att vara exakt. 

Min kropp har verkligen inte mått väl alls denna vinter och vår och början på sommaren och den blir bara sämre och sämre, vilket såklart är oroande! 

Kalkvärdet är återigen skyhögt, farligt högt, och försätter min kropp under mycket stor stress och press. ÄNNU MER än den redan är under och kämpar med. 

Jag har även andra besvär, som jag inte brukar ha, som att jag blöder mycket (vi pratar skrämmande mycket) från tarmen vid varje toalettbesök. Det har gjort att jag fått mycket lågt Hb- nu igen! 

Jag gör mitt bästa och försöker att få i mig både medicinen (rävgiftet!) som ska sänka kalkvärdet samt kosttillskottet som innehåller järn (några "riktiga" järntabletter skrev inte min läkare ut, vilket var helt idiotiskt!).

 

Men det är verkligen INTE lätt när jag mår så fruktansvärt illa hela tiden och spyr upp både mat och tabletter med jämna mellanrum. 

 

För ungefär fem år sedan fick jag diagnosen "Ospecificerad inflammatorisk tarmsjukdom" efter att jag bland annat genomgått två koloskopier, kontraströntgen osv osv. 

Jag har blött från tarmen tidigare men aldrig såhär mycket, och det är verkligen mycket jag blöder. Men trots att jag berättat detta för min läkare händer det ingenting. Jag har bara fått en telefontid med en Mage/tarmläkare längre fram, i augusti någon gång, och ska lämna några blodprover. Det är allt. 

Som om inte allt detta jag redan skrivit om inte skulle räckt har jag dessutom extra tufft med andningen. Jag har ännu svårare än vanligt att få luft till mig och känner sådan lufthunger (som till slut ger mig panik) att jag inte kan ligga ner platt. 

Så jag får halvsitta upp och ta extradoser av mina astmamediciner (inhalationer) och försöka andas så gott det går. Men det är verkligen inte lätt. Framförallt inte i kombination med allt annat som är extra plågsamt och tufft med kroppen och mitt mående nu.

 

Det är så mycket som inte står rätt till med min kropp att jag ofta förvånas över det faktum att den överhuvudtaget fungerar. Eller ja, fungerar gör den ju inte, men att den fungerar så väl som den ändå fungerar. Även om den egentligen inte fungerar särskilt väl alls.

 

Det är ändå rätt otroligt att min kropp fungerar överhuvudtaget när man tänker på allt den gått igenom (och fortsätter att gå igenom dagligen) och allt den blivit utsatt för (alla operationer, alla sjukdomar, diagnoser och syndrom den är drabbad av och alla gånger jag varit ett ögonblick från att dö osv osv).