hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 26 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Alla Helgona Afton och Alla Helgona Dagen!

Igår var aftonen och idag är dagen! Jag vet inte vilken dag som är den korrekta då man ska ta sig ut och tända ljus på kyrkogården för sina nära och kära som lämnat jordelivet. 

Vi gjorde det inte igår. Beroende på hur situationen ser ut är det möjligt att de andra (mamma, pappa, Lina och Trisse) åker till kyrkogården och tar en promenad och tänder ljus i Minneslunden där farmor och farfar ligger och vilar tillsammans. 

Jag önskar såklart att jag kunde följa med i rullstolen och vara med både på promenaden och vara med när pappa tänder två ljus, ett var för hans föräldrar. 

Men jag kan inte vara med. Det går inte. Jäkla, helsikes sjukdomar som hindrar mig så mycket och som tar så mycket ifrån mig! 

Det är både alldeles för kallt för mig att ta mig ut i rullstolen ikväll, min rygg och horribelt värkande och smärtande kropp klarar inte det.
 
Plus att det tar på tok för mycket energi att ta på sig alla kläder, termokjol osv och sedan åka bil i några minuter och så komma ut i kylan och åka i rullstolen och bli totalt nedkyld på bara några minuter och samma procedur för att sedan komma hem och landa i sängen igen. 

Det går inte. Det är bara så det är. Trots att jag VET att jag inte kan ta mig ut (såvida det inte handlar om viktiga vårdbesök som jag bara MÅSTE åka till) så blir jag ändå alltid ledsen och besviken. Jag kan helt enkelt inte hjälpa det. 

Oavsett om de andra tar sig upp till kyrkogården senare i eftermiddag/kväll eller inte finns farmor och farfar och våra andra nära och kära som lämnat jordelivet alltid med oss.
 
De finns med oss i våra minnen, tankar och i våra hjärtan året om, oavsett vad det är för dag, Allla Helgona Afton, Alla Helgona Dag eller inte. 


OBS! Båda dessa två bilder är från Google! Det är alltså inte mina bilder! Men mina bilder eller inte! Visst är de väldigt vackra och stämningsfulla? Det tycker jag. 🕯❤️