Idag har jag som mest rört mig mellan sängen och altanen. Jag har inte ens varit utanför tomten. Jag har vilat, vilat och vilar lite till. Och sovit, förstås. Vad gör jag nu? Jag vilar lite till och snart är det dags att sova igen. Kropp och huvud är lika uppochner som vanligt. Det tar på krafterna att ha så ont. Och det gör ont att vara så trött. Ingenting, eller nästintill ingenting, i hela kroppen fungerar som det ska. Det är tufft att kämpa så hårt hela tiden. Jag vill ta en paus. Vara fri en stund. Fri att göra det jag vill och tycker om. Fri att andas och röra mig obehindrat. Fri att vara jag.