hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 25 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Umgås med min fina vän på avstånd!

Umgås och umgås. Jag hör hur Lina och vår vän umgås en våning ner. Jag ligger här i sängen i vanlig ordning och lider något så fruktansvärt av alla svåra symtom. Allt är som vanligt. Tyvärr. Det är väldigt ledsamt att inte ens orka ligga i soffan och lyssna medan de andra pratar. Det är så hemskt tråkigt att jag fortsätter att förlora mer och mer, trots att jag redan för länge sedan har förlorat alldeles för mycket. Visst har jag lite, lite kontakt med mina närmsta vänner via sms. Men det är inte mycket eller ofta. Det är så tråkigt. Att Lina och vår gemensamma vän sitter där nere utan mig är en stark påminnelse av hur mycket jag förlorat. Hur mitt så kallade "liv", det jag bara överlever och inte lever, ser ut nu. Det känns som ett slag i magen. En sorg bara det. Och ändå orkar jag inte tänka så mycket på det, tillåta mig att begrunda och reflektera. Det har jag inte tillräckligt med energi för. Och prio ett är att överleva...