Jag har inget annat val än att göra just det, fortsätta att vila och inte göra något annat än att just vila, efter begravningen som jag är mycket kraschad efter. Men trots svår krasch är jag väldigt glad att jag kunde ta mig iväg till begravningen. Det känns bra i mitt hjärta.
Jag mår katastrofalt dåligt, verkligen riktigt jäkla dåligt. På alla sätt och vis, tyvärr. Jag lider något så extremt mycket och det är verkligen så att varje dag och varje natt är en kamp att bara försöka stå ut och försöka fortsätta överleva.
Det är INTE lätt när det är svårt. Det är ett som är säkert.
Japp! Exakt så är det! Och faktum är att jag aldrig tycks bli färdig med att göra ingenting! 💙