hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 25 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

En nästintill perfekt fredagskväll!

Efter många timmars sömn låg jag kvar och vilade i sängen medan pappa lagade mat och de andra dukade bordet och tände närmare en miljon värmeljus. Det är alltid lika lyxigt att sätta sig ner vid et dukat bord och maten, hemmagjord hamburgare, var som alltid väldigt god. Pappa var väldigt gullig och gav mig en klick rå köttfärs (med kryddor och ströbröd och ägg i) som jag åt som en liten förrätt innan hamburgaren. Jag älskar verkligen rått kött. Om jag äter en grillad köttbit vill jag att den ska vara så röd som möjligt. Sån är jag! ;)

Efter hamburgaren blev det dags för kaffe och några små chokladbitar till Doobidoo. Och nu avslutas kvällen med popcorn, vindruvor och en film. Jag ligger med benen uppallade på en hög kuddar i ett försök att avlasta ryggen. Det går sådär. Och min näve kvällsmediciner och vid behovs mediciner hjälper som vanligt knappt nämnvärt. Jag får helt enkelt försöka andas och stå ut. Öronpropparna tar bort det värsta ljudet från tv:n och jag blundar för att inte utsätta mina ögon för det skarpa ljuset från tv:n. På min mobil och "paddan" sänker jag skärmljuset så mycket det går. På så vis kan jag titta på de skärmarna en stund utan att få alldeles för ont i huvudet och ögonen. Men det går tyvärr inte med tv:n. Och även om de hade gått skulle inte de andra uppskatta den mörka skärmen. Om mamma tar min mobil för att kolla något klagar hon alltid på att den är för mörk och att hon inte ser något. Oops...!

Förutom att ljuset från tv:n retar min hjärna och mina ögon och att filmens handling är lite för avancerad för mig har jag haft en nästintill perfekt fredagskväll. God mat, kaffe och choklad och såklart det viktigaste, massvis med mys med min älskade familj. Det kan inte bli bättre. Jo, det enda som fattas är Tyra och Tjorven. Men som sagt, nästintill perfekt!