Det ordspråket tror jag egentligen på, jag håller inte alls med om att det är så. Men i natt var ett undantag, för då var det nämligen precis så som ordspråket säger.
Jag kunde inte somna i natt heller. Från det att jag försökte somna blev frustrationen bara värre och värre allt eftersom att tiden segade sig fram.
Det är verkligen hemskt att ligga sömnlös så med hundratals (nej, jag överdriver inte!) svåra symtom som plågar en och allt man vill är att få somna. Att få slippa det svåra lidandet i några timmar.
Men icke. Jag kunde inte somna, som vanligt. Det är tyvärr så jag har det för jämnan, sorgligt nog. Vanligtvis brukar jag kunna behålla lugnet natten igenom, trots sömnlösheten, frustrationen och alla plågsamma symtom.
Men i natt kunde jag inte det. Ångesten tog överhand och jag kunde inte stå ut med det svåra fysiska lidandet. Det blev bara för mycket för mig. Någon gång måste det bli det, för mycket för en, och i natt blev det det för mig.
Jag storgrät i nästan en timma och var nära att drabbas av svår panikångest under hela den tiden. Jag låg precis på gränsen till att få svår panikångest men jag lyckades hålla ångesten på en lite lägre nivå.
Så nu kommer det då, ordspråket: det finns inget ont som inte för något gott med sig.
Det onda var såklart att jag förutom att jag mådde otroligt dåligt fysisk, som alltid annars, också mådde väldigt dåligt psykiskt i natt.
Det goda var att jag blev otroligt trött efter att ha storgråtit och varit precis på gränsen till att få svår panikångest i en knapp timma så jag somnade faktiskt! Tänka sig!
Jag sov visserligen bara ganska exakt en timma innan jag vaknade igen men ändå! Jag somnade. Och även om en timmas sömn inte är mycket att hänga i granen så är det mycket mer än ingen sömn alls och jag är tacksam för varje minut sömn jag får!
Jag vet att jag upprepar min enorma kärlek för Trisse gång på gång men det kan inte hjälpas. Han är helt underbar, verkligen helt fantastisk. Han märkte såklart att jag inte mådde bra i natt och han såg till att han fanns där för mig, ännu lite närmare än vanligt. Jag vet verkligen INTE vad jag skulle ta mig till utan honom. Han är så otroligt fin, min älskade lille Trisse pojk! Som jag älskar honom! 🐶❤️