hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 25 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Gott Nytt År ⭐️⭐️

Om några minuter är det ett nytt år. 2015 är slut o 2016 börjar. Det känns alltid lika ångestfyllt o vemodigt det där. Skönt på ett sätt kanske, nya möjligheter, nya dagar att göra saker och ännu ett år av ett liv. Mitt liv. 2016 fyller vi 22, Lini och jag. Usch så gamla vi blir! Men det orkar jag inte bry mig om nu! Det räcker så bra med stressen att ett nytt år börjar. Men vad är det egentligen som stressar mig? När jag vaknar imorgon kommer jag vara samma person. Inte annorlunda på något sätt. Sen att en ny almanacka hänger på väggen o att det är en sexa istället för en femma efter siffrorna två, noll och ett, gör ingen skillnad i sig. Inte för mig i alla fall!

Så hur är det då med nyårslöften? Har jag ens något? Att inte börja röka eller sluta äta godis känns ganska meningslöst eftersom det inte är ett problem! Nyårslöften är väl till för att skapa förändring till det bättre? Eller kanske som hjälp att hitta en icke existerande motivation till förändring? Men många av de saker jag inte är nöjd med i mitt liv är saker jag inte kan förändra, med hjälp av motivationen av ett nytt år eller inte. Bli av med all värk, trötthet, ångest, nedstämdhet och allt övrigt dåligt mående kan jag inte påverka mer än genom att äta mina tabletter, lyssna på min kropp och vila. Men det gör ingen stor skillnad. Sjukdomarna är fortfarande kvar och plågar mig varenda dag. Inga löften, som inte går att hålla mer än några veckor, eller något nytt år kommer göra mig frisk. Livet är som det är och det mesta som är svårt kan jag inte påverka, i alla fall inte trolla bort. Jag får helt enkelt göra det jag gör bäst! Vila, sova och hålla mina tummar så hårt jag kan och hoppas att 2016 blir ett så bra år som möjligt! Jag vet att det är min pessimism som talar, men jag är inte hoppfull.

Jag kommer göra mitt yttersta för att nästa år ska bli ett bra år. En positiv inställning och ett leende på läpparna kommer man långt med. Jag vet att även nästa år kommer innebära många uppförsbackar och berg att bestiga, men jag är lika säker på att jag kommer ha mycket roligt och få många härliga stunder med nära och kära, hundar och hästar. Det ser jag fram emot. Visst är den en viss förväntan i luften, en slags hoppfullhet inför det nya året. Jag väljer att fokusera på det och inte min ångest, rädsla och uppgivenhet inför det nya året. Se det positiva, så var det!

Gott nytt år!