hannaslillaliv.blogg.se

Min största dröm har alltid varit att få barn, att bli mamma. Redan när jag var liten drömde jag om detta och jag minns att när jag ritade teckningar med personer på ritade jag allt som oftast dit en gravidmage på en av personerna i mina teckningar. 

Drömmen har alltid funnits där, den har alltid varit väldigt stark. När Lina och jag var i tioårsåldern bestämde vi vad våra framtida barn skulle heta. Jag skulle få två små döttrar och Lina skulle få två små söner. Tänk att hon är halvvägs där nu, tack vare underbara lille Sören charmören!

 

Att få barn är verkligen inte en självklarhet, oavsett hur mycket man än önskar att få barn, drömmer om det och försöker!

 

Ofrivillig barnlöshet är något verkligt, något väldigt jobbigt och tufft att leva med. Jag vet det. Jag har alltid, ALLTID, drömt om att bli mamma. 

Men allt eftersom att åren går och jag bara blir allt sjukare blir min ångest allt svårare och min realisation över det faktum att jag troligtvis aldrig kommer att bli mamma blir allt starkare. 

Jag fyller 30 år i höst. Jag är mycket svårt multisjuk och min kropp blir allt svagare och sjukare och jag lider av allt mer och svårare värk, smärtor och andra symtom. Jag kommer inte kunna bära ett barn, än mindre två, som jag alltid drömt om. 

Det finns såklart andra sätt att få barn, men jag är absolut inte i närheten av något av dem. Och om jag inte blir mycket, mycket friskare/mindre sjuk väldigt, väldigt snart kommer en av mina allra största rädslor och faghågor bli sanna.

 

Nämligen att jag aldrig kommer få uppleva det stora miraklet att bli mamma, att få mitt alldeles egna lilla barn. Få uppleva det bandet till en annan människa, få känna, ge och få den kärleken. 

 

Detta, att jag med största sannolikhet aldrig kommer bli mamma, är ett av mitt livs största sorger.