Efter att Trisse började äta sina mediciner (en antiinflammatorisk och en mot nervsmärtor) i onsdags kväll har hans värsta smärtor minskat lite för varje dag.
Trisse har fortfarande ont, det syns på honom, stundtals inte så mycket och ibland väldigt tydligt. Det är otroligt jobbigt att se honom ha ont. Det gör ont i mig! I mammahjärtat.
Det är bara att fortsätta hoppas att hans smärtstillande mediciner fortsätter att fungera och att han är så okej som möjligt.
Så länge ingenting blir drastiskt mycket sämre lever ändå hoppet att han ska återhämta sig och må mycket bättre på återbesöket till Veterinären som är om knappt fyra veckor.
Diskbråck kan läka. De kan också bli mycket sämre (akut mycket sämre) men det vill jag inte ens tänka på. Utan vi får fortsätta hoppas och tro att han blir lite bättre för var dag som går.
Om diskbråcket läker eller en återstår att se. Men hoppas kan man alltid göra och hoppas kommer vi aldrig sluta göra. Aldrig någonsin.
