Många tror och tänker att "åh vad skönt för dig som får gå och vila middag nu".
Men nej! Så är det inte, inte för mig i alla fall. Det är inte skönt det allra minsta. Tyvärr! Jag önskar att det var det, såklart, det gör jag verkligen men det är inte skönt eller vilsamt att vila. Tvärt om, det är plågsamt! Mycket plågsamt.
Hjärnan snurrar, är övertrött och extremt (över)känslig mot alla stimuli, även de allra minsta, lilla. Hjärnan sprakar av elektricitet och det är vidrigt. Minsta lilla ljud, minsta lilla ljus, rörelse, allt. Allt, precis allt. ALLT.
Allt gör ont. Förskräckligt ont. I både hjärnan och kroppen.
Jag önskar så innerligt att det var skönt att vila, att det var en stunds avkoppling och att det gav lite nya krafter och energi. Men det är alltså inte så. Inte i närheten. Tyvärr.
Det enda positiva med att vila, förutom att jag har en väldigt skön säng att vila i, är att jag har min älskade lilla Hollie vid min sida. Hon ligger här så fint, tätt, tätt intill mig och vilar och/eller sover tillsammans med mig både dag och natt, natt och dag (förutom när hon är ute på promenader och äventyr som hon ofta är, förutom när de andra jobbar). Älskade lille Hollie. Som vi älskar dig! 🐶❤️