hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 29 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Sorgen är så stor och så stark…

...att den fullkomligt väller över mig som en flodvåg, gång på gång på gång. 

Vissa stunder är tuffare än andra men ingen tid på varken dag eller natt är enkel. 

Jag känner både stor tacksamhet att vi fick ha Trisse hos oss i hela 11 1/2 år. Det är inte alla som får ha familjemedlemmar hos sig så länge och för det är jag evigt glad och tacksam. 
 
Samtidigt känner jag sådan stor orättvisa och frustration, på gränsen till ilska, att vi inte fick ha Trisse hos oss lite längre. Han fick inte ens fylla 12 år! Dvärgschnauzrar som ras kan bli uppåt 14 år och små hundar, som ju Trisse var med sina åtta kilon, lever allt som oftast längre än stora hundar. 

Det är så med känslor, det är så med livet. Det går upp och det går ner. Ofta pendlar man mellan hopp och förtvivlan. Det är bara så det är. 

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: