hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 29 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Hopp, hopp och hopp… 😐😓

Hopp. Det är så otroligt viktigt med hopp. Att ha hopp, känna hopp. Det är väldigt viktigt. Livsviktigt. 

Men hopp påverkas av saker, som hur verkligheten runt omkring en ser ut. Om man har det enkelt eller tufft. Om man mår bra eller dåligt. Och om man mår dåligt, hur prognosen ser ut.
 
Allt sådant påverkar hoppet och hur man upplever hoppet. I värsta fall kan man ha svårt att känna något hopp överhuvudtaget. 

Jag har själv svårt att känna så mycket hopp just nu. Känslan för hoppet går upp och ner. Vissa dagar känner jag mer hopp, vissa inte så mycket alls och där är jag nu. 

Men det är bara att hoppas att min situation förbättras något. Helst mycket. Och med det vänder det förhoppningsvis och saker och ting känns mer hoppfullt igen! 

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: