hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 29 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Jag har lidit svårt i så många, många år… 😔🤕

Precis så är det! 😔🤕 
 
Jag har haft svår värk och svåra smärtor hela mitt liv, så länge jag kan minnas. Redan i lågstadiet minns jag att jag hade riktigt svår värk och svåra smärtor. Så svåra att det hindrade mig i leken och umgänget med barn i min ålder. Jag var aldrig som de andra. Jag var aldrig som min syster. Jag var svag, jag blev alltid sjuk, jag hängde alltid efter och var inte lika snabb eller stark eller aktiv. 
 
Men så är det ju också så att jag ÄR annorlunda. Det var/är inte bara en känsla, utan också fakta. Jag är född med EDS (och mycket annat) och det påverkade mig mycket även som barn. Det påverkade mig till och med som bebis också. Tyvärr. 
 
Jag minns INTE hur det känns att inte ha någon värk eller någon smärta alls i kroppen. Faktum är att jag tror till och med att jag kanske aldrig upplevt det. Hur det känns att vara helt smärtfri. Jag tror faktiskt det är så. Att jag aldrig upplevt det. 
 
Men jag har inte alltid haft så fruktansvärt svår värk och så hemskt svåra smärtor som jag har nu. Det har kommit gradvis. Tur är väl det.
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Anonym
skriven :

Du har aldrig haft det lätt med din stackars kropp.
Och det verkar inte bli bättre tyvärr.
Men jag slutar aldrig att hoppas för din skull.
Min smärta började vid 15- års åldern och har eskalerat under åren . Så jag kommer inte heller ihåg hur det är att vara smärtfri.
Och att inte ha ont i huvudet eller migrän.
Tänk de som aldrig eller sällan har ont i huvudet, eller smärta över huvud taget.
Att kunna äta utan att få smärtor.
Det är många tankar som kommer när vi börjat tänka tillbaks på våra liv.
Men det går inte att jämföra med allt du har råkat ut för och lidit av hela ditt liv.
Men trots det så fortsätter du kämpa på.
Du är helt fantastiskt, underbart stark kämpe.
Hoppas att du slipper lite smärta någon dag.
Jag slutar aldrig att hoppas.
Stor varm kram.🤗🤗
Min älskade hjärtevän.❤️🐶❤️🐶❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️💙💙💙💙💜💜I-M

Svar: Älskade, finaste, raraste vän! Jag blir så väldigt ledsen när jag läser hur svårt du också har det. Jag vet ju det egentligen. Jag lider såå med dig, älskade Ing-Marie!
Vi har varandra och vi är starka tillsammans och vi kommer aldrig sluta kämpa! Eller hur?!
Och vi kommer aldrig heller sluta hoppas! En vacker dag ska också du och jag få känna på hur det känns att vara värk- och smärtfri, i både kropp och huvud.
Vi får inte ge upp! Du får inte ge upp, för jag (och många till!) behöver dig, älskade Ing-Marie! <333 <333
Många stora kramar och all kärlek till dig <333 <333
Hanna Andersson

2 SE
skriven :

Åh, det gör ont i hjärtat att läsa om hur tufft ditt liv är! Trots detta kan man utläsa av din blogg, att du inte gett upp och att du har hoppet kvar om ett bättre liv i fortsättningen <3. Jag tänker ofta på dig, även om jag bara känner dig genom dina rader....kram!

Svar: TACK SÅ MYCKET, fina du, för att du läser det jag skriver och tack så mycket också för att du kommenterar så fint. Det betyder mycket för mig. TACK! <3 Stor kram <3
Hanna Andersson