Som ni vet, mina kära läsare, älskar jag min familj överallt annat. Det tror jag inte någon är det minsta tveksam över. Men jösses så mycket de stundtals låter. Och alla dessa ljud plågar mig och min överkänsliga hjärna extremt mycket.
Det finns både för- och nackdelar med helger och vardagar. En nackdel med helgen är att ljudvolymen är högre här hemma hela dagarna, både lördag och söndag, till skillnad från på vardagarna då Trisse och jag har det helt tyst här hemma hela dagarna. Det är en fördel med vardagarna.
Jag önskar jag kunde säga att det åtminstone är trevligt med sällskapet jag får på helgerna. Men jag träffar dem ungefär lika lite på helgerna som på vardagarna. Visst, lite mer blir det på helgen, men inte mycket. Det blir så när man spenderar all sin tid instängd i sovrummet för att orken inte räcker till något annat och hjärnan inte tolererar att ha det på något annat vis. Tyvärr. Sorgligt men sant.
Jag lider och plågas något enormt av alla ljud som uppstår när man lever tillsammans med andra. Jag är helt medveten om att mamma och pappa försöker vara så tysta de kan vara och det är jag tacksam över. Men det låter ändå för mycket för mig och min hjärna som är så väldigt känsliga mot ljud.
Men men. Det låter i ett hus när det är flera stycken som är hemma. Det är så det är och det går inte att göra något åt det, det är som det är. Och jag vill verkligen förtydliga att jag inte är arg eller så på min mamma och pappa för att det låter mer på helgerna när de är hemma. De är så tysta de kan och mer kan de inte göra. Jag försöker stå ut så mycket jag bara kan och mer kan inte jag göra. Och så är det med det.
En sak är i alla fall säker. Och det är att Trisse, vår älskade lille pojk, är så absolut tyst en hund någonsin kan vara. Visst pratar han, men det låter inte högt och det är precis hur gullit och mysigt som helst att lyssna på. Trisse är bäst på precis alla sätt och jag tror inte det finns någon hund på denna jord som är mer lämpad än vad han är att umgås med och dela liv med mig, som mycket svårt ME-sjuk. Trisse är helt enkelt bäst och fullkomligt fantastisk.
Visst är det som du beskriver.
Nu i helgen har vi haft besök av barn, barnbarn. Så roligt att höra när de pratar och skrattar.
Men hur trevligt det än är så tar det hårt på huvud, kropp och den lilla energi jag har.
Så fort jag har lite trevligt så straffas jag. Allt som kommer utöver mitt liv i rummet gör mig sämre. Så jag vet att vi förstår varandra. Och vi vet hur mycket du älskar din familj, som jag gör med min. Men vi kan ju inte sluta umgås med dem. Det är så många som försvinner ändå när vi blir sjuka.
Njut av Trisse och klappa om honom extra från mig.
Varm kram🤗❤️🐶❤️👩❤️💋👩😘💞🫶💙💙💙I-M