hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 27 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Återhämtning är svårt, för att inte säga omöjligt…! 😔🤕

Ju svårare sjuk i ME man är desto svårare har man att återhämta sig från krascher/PEM och sämre perioder.
 
Vid mycket svårt ME, som jag sorg nog är drabbad av, är återhämtning väldigt svårt, för att inte säga omöjligt. 
 
Är det dessutom så att man har sömnproblem och därmed lider av sömnbrist är det verkligen smått omöjligt, i värsta fall helt omöjligt. 
 
Och det är precis så det är för mig, sorgligt nog. Jag lider av väldigt, väldigt svåra sömnproblem. Jag sover på tok för lite, jag får alldeles för få timmar sömn.
 
Och kvaliteten på den sömnen jag får är inte alls bra, bland annat på grund av svåra mardrömmar osv.  

Att ha så väldigt svårt att hämta sig från svåra krascher/PEM, sämre perioder mm, är verkligen ett dilemma och det gör hela den svåra situationen ännu svårare. 
 
Och det behövs inte. Inte alls. Situationen är tillräckligt komplicerad och överväldigande svår redan som det är och att jag har så svårt/nästintill omöjligt att återhämta mig gör allting ännu, ännu sämre. 

Det är verkligen INTE alls lätt när det är svårt. Jag önskar så att saker och ting var mycket enklare och mycket mindre plågsamma för mig.
 
Jag klarar snart inte att stå ut längre. Och att inte få någon ordentlig sömn och inte heller någon ordentlig återhämtning är helt värdelöst och helt hopplöst. Och jag undrar, som sagt, hur jag ska orka fortsätta stå ut. 

Älskade, finaste lille Trisse pojken! Vad skulle vi göra utan dig?! 🐶❤️
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Anonym
skriven :

Så hemskt att läsa om ditt enorma lidande, trots att jag vet😢
Du har i alla fall tur som har Trisse vid sin sida. Han är verkligen guld värd.Jag skickar All min kärlek till dig, och hopp om liten återhämtning. Älskar dig min fina hjärtevän ❤️❤️‍🩹❤️🐶🐾💛👩‍❤️‍💋‍👩😘💙💙💙I-M

Svar: Ja, jag förstår att det är tufft och tungt att läsa om det. Det känns alltid sämre/värre när man får något framför sig så tydligt.
Jag är otroligt lyckligt lottad som har dig, Tyra, Tjorven och Trisse och mamma, pappa, Lina och Sofia med fler i mitt liv. Det är jag verkligen!

Tack så hemskt mycket för det, älskade Ing-Marie! <333 <333
Jag älskar dig med, det vet du!
Stora kramar och all kärlek till dig, finaste du <333 <333
Hanna Andersson

2 Hannas krypin
skriven :

Fina Hanna! Önskar så jag kunde göra något för dig. Kan omöjligt föreställa mig hur är för dig.

Svar: Tack så mycket! <3 Nej, det kan ingen om man inte varit i exakt samma situation och lidande själv.
Tack så mycket för att du läser och kommenterar så fint.
Det betyder mycket för mig, bara så du vet det, fina Hanna!
Stor kram <3
Hanna Andersson