hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 27 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Bilder på samtliga av mina tatueringar! ❤️

Jag har fått en önskan från en läsare att jag ska visa mina tarueringar. Och då gör jag såklart det! Här kommer de! ❤️
 
Här är min trädtatuering precis klar, det är därför min hud är lite röd. 

Här är min trädtatuering idag, sex-sju år efter den första bilden togs. Nu är tatueringen läkt för längesen och såhär ser den ut nu! 
 
Här har vi min kungskobra. Den tog över fem timmar att göra och att tatueras på revbenen är ett av de mest smärtsamma ställen man kan bli tatuerad på. Men jag klarade det utan några större problem! 

Detta är ett så kallat "Metallica M". Det är fyra stycken "M" som tillsammans bildar denna stjärnan. Tillsammans med Iron Maiden är Metallica mitt favoritband och även om jag dessvärre inte längre kan lyssna på musik älskar jag Metallica (och Maiden och fler band) lika mycket fortfarande. Och deras musik lever kvar inom mig. Som väl är! ❤️

Denna tatuering står för min kärlek till mina föräldrar. Lina har en likadan och hennes är också placerad på insidan av handleden. ❤️

Detta är min första tatuering! Den sitter nere på insidan av smalbenet/ankeln och Lina har en likadan (fast med mitt namn) placerad på motsvarande ställe. ❤️

Denna tatuering är den senaste jag gjort och det är en dikt som är delad i två delar. Jag har den ena delen och Lina har den andra delen. Vi har tatueringarna på samma ställe, på insidan av vår höger överarm. 
 
Denna söta, lilla tatuering gjorde jag i samband, precis efter, tatueringen som kommer här nedan var klar. Eftersom att jag har Linas namn samt mamma och pappa redan tatuerade kändes det självklart att också tatuera in Trisses namn på min kropp. ❤️
 
Här har vi mina elefanter som jag har tatuerad på min högra underarm. Elefanterna representerar vår familj. Mamma går längst fram, sedan kommer jag, sedan Lina och sist går pappa! Jag älskar verkligen denna tatuering (och elefanter!). 🐘❤️


Denna tatuering är min egen design, det var jag som kom på hur jag ville att denna tatuering skulle se ut och min tatuerare tyckte det var en jättebra idé och tyckte designen blev fin. 

Denna tatuering är i form av ett sånt band, ett "rosa-bandet band". Och på detta band finns det två olika färger och ett mönster, ett zebra-mönster.
 
Den blå färgen representerar sjukdomen ME. Den lila färgen representerar Fibromyalgi och zebra-mönstret representerar syndromet EDS som jag hade den stora oturen att födas med. 

Denna tatuering är speciell och den betyder mycket för mig. Den sitter på insidan av min vänstra överarm och där sitter den bra! 

Detta är alla tatueringar jag har. Än så länge! Det var flera år sedan jag tatuerade mig sist och jag känner en stor längtan efter att bli tatuerad igen och jag har ett antal idéer på tatueringar jag vill ha! 

Men så är det ju då dessvärre så att jag absolut inte kan ta mig iväg och bli tatuerad. Det går bara INT, av flertalet anledningar! Så det blir inget med det, tyvärr! 

Jag får helt enkelt nöja mig med de tatueringar jag har på kroppen i nuläget och så får jag fortsätta hoppas och drömma om att jag ska göra fler tatueringar någon gång i framtiden. Jag slutar aldrig att hoppas och drömma och tur är väl det! 
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Anonym
skriven :

Wow så många och stora tatueringar du har. Väldigt fina och när du berättar vad de står för och hur mycket de betyder för dig. Så roligt ändå att du hann göra dem innan du blev så försämrad. Själv vände jag om totalt när det gällde att tatuera sig. Från att vara mot det så ville jag skaffa en. Men det tog så lång tid för mig att bestämma motiv, jag blev sämre och sämre. Till slut kunde jag inte ta mig iväg. Lite tråkigt tycker jag nu. Men jag ville ha något som jag verkligen stod för och tyckte om utan att behöva ångra mig.
Så fint med alla symboler på familjen❤️ Och allt annat som du älskar. Tufft gjort av dig💪Min starka hjärtevän ❤️ Det visar verkligen vilken styrka du bär på och klarar av alla dina sjukdomar tack vare det. När det gör ont, som vid revbenen, känns det som den smärtan villar bort smärtan i kroppen? Så kan jag känna. Vill slå hårt på tex benen när de smärtar för mycket så de tar överhand. Lite konstigt kanske. Har frågat C om han inte kan slå på mina ben. Men självklart vill han inte det.😄
Han tittade på bilderna av dina alla bilder och blev mäkta imponerad.
Han reagerade på att du inte kan lyssna på musik längre. Jag kan göra det ibland på låg nivå. Ha en dag min kära vän. Och tack för att du ville visa upp allt du gjort och stått ut med. Stor varm kram❤️🐶🐾❤️👩‍❤️‍👨💞🐘💙💙I-M

Svar: Ja, de är några stycken och några av dem är stora och några är inte så stora. Tack så mycket, så roligt att du tycker det var roligt att läsa om betydelsen av tatueringarna! Det gör mig glad och jag är som alltid lika glad och tacksam för att du läser och kommenterar! Tack så mycket för det, kära du! <333 Ja, så känns det på sätt och vis, som att smärtan av tatueringsnålarna villar bort den övriga smärtan, till en början. Men efter några timmar gör allt mer bara ONT på ett och samma sätt och vis. Då gör allt bara mer och mer ONT och då vill man bara att det ska ta slut. Men till en början känns det absolut så!
Jag brukar be pappa att han också ska slå mig när jag har som mest ont! Där känner vi också samma och fungerar likadant! Vi är så lika du och jag, Ing-Marie! Fast det visste vi ju redan! Måste bara lägga till att pappa såklart ALDRIG går med på att slå på mig! Men det trodde du nog inte heller! Haha
Det är verkligen en stor sorg för mig att jag inte kan lyssna på musik längre. Jag som lyssnade på musik jämt och ständigt förr! Jag älskar ju verkligen musik. Och det gör jag såklart fortfarande, trots att min hjärna inte tål att lyssna på den. :(
Ha en dag, älskade du! Hälsa C så gott från mig! <3
Tack så mycket själv för att du ville titta på och läsa om mina tatueringar! Vem vet, någon gång i framtiden kanske du kan göra din första och jag min tionde tatuering? Man ska aldrig säga aldrig, eller hur!
Stora, varma kramar och all kärlek till dig, min älskade vän <333 <333
Hanna Andersson