Tidigare imorse, vid klockan sex ungefär, satt mamma, pappa och jag runt köksbordet. Jag var nervös, det var troligtvis mamma också. Den enda som var helt lugn var pappa. Och lille Trisse som låg i soffan och sov...!
Det var dags att ta ännu ett blodprov, eller rättare sagt, ett flertal olika blodprover. Mamma lyckades sticka korrekt och hon kom in i mitt ärriga, hårda, mycket svårstuckna kärl. Sex stycken rör blev det! Förra gången var det sju rör som skulle tas så det går åt rätt håll. Förhoppningsvis!
Jag tycker mycket illa om att bli stucken. Jag har blivit det så extremt många gånger och det gör ont och det retar och triggar mina nervsmärtor i den arm jag blivit stucken i. Det tar upp till en vecka innan smärtorna är tillbaka till det "normalt dåliga" efter ett stick.
Det senaste halvåret har jag varit tvungen att lämna blodprov ovanligt ofta. Dessvärre! Det är verkligen inte alls bra. Varken för mig personligen, eftersom att jag blir så nervös x antal dagar innan det är dags och själva sticket i sig framkallar ångest och magont, men också för mitt stackars kärl.
Det är bara att hoppas att det är slut på perioden med extra många blodprover. Hoppas, hoppas! Jag hoppas såklart också att de blodprover som togs idag är okej. Bättre än de senaste gångerna. Det är bara att hoppas, hoppas ännu lite till!
Här harvi då mitt blod. Som ligger i rör. Som ligger i pappas goa, varma hand. Tack så mycket för utmärkt teamwork också denna gång, älskade föräldrar! ❤️❤️❤️
Vilken tur du har som har din mamma som kan ta proverna på dig, och att du har både pappa och Trisse runt dig som stöd. Klart att Trisse sover i godan ro. Han vet ju att det går bra. Även om det är smärtsamt för dig. Hoppas verkligen att allt är som det ska den här gången. Du kämpar på som den krigare du är. Varmaste kramar till dig min stora kämpe. All kärlek till dig.❤️❤️🤗❤️🐶❤️👩❤️💋👩😘💞💕💞💙💙I-M