Denna feber. Denna ständiga, hemska, svåra feber som aldrig ger sig och som aldrig går att förutse åt vilket håll den ska svänga åt.
När jag skriver "feber" men jag inte bara sådan helt vanlig feber som man kan mäta med en termometer. Nej, när jag skriver "feber" menar jag följande:
- helt vanlig, mätbar feber
- ME-feber
- feberfrossa
Ledsamt och sorgligt nog lider jag svårt av samtliga av dessa sorters feber, ofta alla tre samtidigt.
Att lida av dessa tre olika sorters feber samtidigt är vidrigt. Det är verkligen ett svårt symtom och det ger mig mycket obehag och jag kämpar så för att stå ut med det.
Något som är väldiht jobbigt med att ha dessa tre typer av feber samtidigt är att jag aldrig, verkligen ALDRIG, är i "rätt" temperatur. Jag är alltid antingen för var eller för kall eller båda två samtidigt som allra mest.
Och det är just det som är så plågsamt, att vara kokande varm och svettas mängder samtidigt som jag fryser ända in i märgen och frossar så att jag skakar.
Det är hemskt. Och det är helt omöjligt att finna något sätt som gör att jag lider lite mindre och som gör att allt känns lite mindre superobehagligt.
Täcket åker av och på, av och på och av och på lite till. Åtminstone de gånger jag har ork och kraft tillräckligt för att kunna flytta täcket.
Andra gånger, vilket dessvärre är väldigt ofta, tvingas jag ligga under täcket och ha täcket på mig hela tiden, oavsett hur varm, kall, svettig, frossande jag än är.
Men det är nog ärligt talat lika bra att täcket får ligga still. För då sparar jag energi som annars skulle gått till att ta av och på täcket x antal gånger och dessutom spelar det ingen större roll hurvida täcket är på eller av.
Jag lider lika mycket oavsett, jag uppnår aldrig någon lagom temperatur eller något tillfälle där det hela känns lite mindre plågsamt och/eller obehagligt. Oavsett hur många gånger täcker flyger av och på mig hela natten -och dagen- lång.
Min och Trisses sköna säng! 🐶❤️
Kära nån så bra du beskriver min situation. Helt otroligt. Jag brottas med täcket hela dygnet runt. Så hemskt att frysa och svettas samtidigt. Just nu har jag kraftigt PEM efter att våra barn var här i torsdags. Vi firade 9-åringen. Var uppe några korta stunder. Det räcker. Tycker att kroppen reagerar mer när jag har svår PEM. Som du skriver, jag orkar inte slänga av mig täcket, eller ta på mig det ibland på nätterna. Blir så fruktansvärt dålig när jag vaknar. Eller så brottas jag med täcket hela natten så jag är helt utmattad av det. Hoppades att jag kunde få hjälp när jag berättade det för min vc läkare. Hon svarade inte ens på min fråga. Enligt henne har jag ju inte ME. Vad annars gör att kroppen kokar och fötterna smärtar av kyla inifrån? Varma när jag tar på dem. Det känns som jag har fötterna i ett bad med isbitar. Usch och fy för den här sjukdomen. Alla konstiga symtom som är svåra att förklara. Har försökt göra det för hon som kommer ett par timmar i veckan. Hon frågar om jag är trött när jag är så utslagen av PEM så jag får inte upp ögonen, inte prata. Har dragit ner hjälpen så mycket jag kan och det är Så skönt. Orkar inte längre men får lite hjälp som jag behöver. C hjälper dottern och vår dotterdotter som är svårt sjuk. Han har fullt upp. Ursäkta om jag skriver lite rörigt. ME- hjärnan hänger inte med men ville så gärna tacka dig IGEN för din kunskap och förståelse för sjukdomen. Jag blir bekräftad av dig varje gång du skriver om hur det är att leva med svår ME, eller som du har, mycket svår ME. Kram min älskade vän och klippa.❤️🙏❤️❤️🐶😚❤️❤️👩❤️💋👩😘😘💙💙💜💜💙💙I-M