hannaslillaliv.blogg.se

Ja, så är det dessvärre och detta är, som ni- mina kära läsare- troligtvis förstår, väldigt allvarligt. Och det är ytterligare en sak som strular med min kropp. Ännu en sak som påverkar min hälsa negativt. En sak till att lägga på listan över alla mina sjukdomar, syndrom och diagnoser. 

 

 

Det berättade jag för min familj och jag skrev det i bloggen också. Jag skrev att det måste vara ännu en permanent försämring av ME:n. Men då visste jag ju inte vad jag vet nu. 

Och det jag vet nu är att blodprover, två olika, har visat att jag har alldeles för högt kalkvärde i blodet. Att ha för högt kalkvärde i blodet kan bero på några olika saker (till exempel att bisköldkörteln inte fungerar som den ska) och olika orsaker uteslöts för min del.

Så finns det bara en orsak kvar till att mitt kalkvärde är så högt och det är att mitt skelett vittrar sönder på grund av min inaktivitet. Och det värsta med det är att jag ju inte direkt kan göra något åt det. Även om jag vill har jag otroligt svårt att öka min aktivitet. Det går inte, det är helt omöjligt. 

Referensvärdet för kalk i blodet är 2.20-2.50. Och om kalkvärdet går över 2.40 får man allt som oftast svåra och tydliga symtom. Mitt värde är 3.50 och det är väldigt, väldigt högt. Inte alls bra. Och inte alls konstigt att jag mår så mycket sämre! 

Om kalkvärdet blir tillräckligt högt kan hjärtat påverkas och skadas och jag är orolig att mitt hjärta redan är påverkat med tanke på att mitt hjärta slår så oregelbundet var och varannan dag, något den som sagt började göra kring påskhelgen och inte gjort tidigare. 

Jag är också orolig över hur mycket mitt skelett hunnit vittra sönder och påverkas. Dessa symtom jag har haft som jag trodde berodde på en permanent försämring av ME:n har jag haft ett tag och de är alla symtom på att skelettet vittrar och har gjort ett tag. Och allt detta gör mig såklart väldigt orolig. 

Min vårdcentralläkare har remiterat mig till en Endokrinolog som ska utreda mig och förhoppningsvis finns det något att göra. Jag hoppas verkligen det! 

Tack så mycket för att ni, mina kära läsare, fortsätter att läsa, gilla och kommentera mina inlägg. Det betyder så otroligt mycket för mig. Inte minst när jag har det ännu värre och jobbigare än vanligt. 

Jag skriver och berättar hur det gick när jag varit hos Endokrinologen och förhoppningsvis vet mer om hur det är med mitt skelett och om det finns något man kan göra.