En Dikt
Det som gör denna vidriga värk och hemska smärta så väldigt svår
Är att den bara blir värre år för år
Det är verkligen knappt att jag orkar mer
Det är helt enkelt så att jag ingen framtid ser
Jag förstår inte hur jag ska kunna fortsätta leva så här
Jag är så sjuk och så svag att mina ben mig knappt bär
Allt detta hemska lidande måste få ett slut
För jag vet inte längre varken in eller ut
Jag har mått så dåligt och varit svårt sjuk enda sedan jag var liten
Det är inte det minsta konstigt att jag börjar bli riktigt sliten
Det är så svårt när vården inte ger någon hjälp eller stöd Utan någon behandling eller botemedel är jag rädd att ME:n kommer leda till min död
Min familj gör allt för mig och det är de som ger mig all den hjälp jag får
Men trots all hjälp jag får jag bara ännu sämre mår
Jag vet verkligen inte hur jag ska kunna fortsätta orka
Alla tårar som rinner ner för mina kinder jag ständigt måste torka
Det finns ingen hjälp i hela världen från någon läkare eller sjukhus jag kan få
Så hur är det tänkt att jag ska kunna överleva då
Jag kan bara inte ha det så här
Inte när febern, utmattningen och smärtan alla så svåra är
På nätterna ligger jag vaken och funderar och tänker på Hur i hela friden det kunde gå så här och varför just jag så här dåligt måste må
Jag önskar jag var fri så jag kunde rida och gallopera med Baltatzar över en äng
Men istället ligger jag här och lider och långsamt tynar bort, helt fången i min egen säng
Detta är en hemsk mardröm som både jag och hela familjen tvingas leva i
Vi är starka och vi kommer aldrig ge upp, vi fortsätter kämpa och vi kan bara hoppas att vår situation så här inte kommer förbli
Vi försöker allihop att hålla humöret uppe och hoppas att jag en dag blir frisk
Men vi vet alla att det är mycket som säger att jag för alltid kommer vara svårt sjuk, att det är en stor risk
Vi som familj har inget annat val än att fortsätta kämpa Och för att jag ska orka att stå ut är det viktigt att mina vidriga, hemska symtom försöka dämpa
För att jag ska kunna fortsätta överleva och klara av att andas tar jag minut för minut
För allt i världen får inte mina sjukdomar fortsätta styra och förstöra mitt liv. Och viktigast av allt, de får bara inte bli mitt slut
Jag vill bara bli frisk så jag mitt liv kan börja leva
Så alla mina drömmar jag kanske till och med en vacker dag kan få uppleva!
/Hanna

Du skrev det här för ett år sedan och du är fortfarande kvar och kämpar. Vet att du aldrig ger upp före kroppen. Sluta aldrig din kamp mot sjukdomarna. Vet hur du lider, men jag fortsätter hoppas på att du ska få en lindring snart. Du finns alltid i mina tankar och hjärta. Vi kämpar tillsammans, det gör oss starkare. Varmaste kramar min underbara vän❤️🐶❤️🍃🌼🍃🌼🍃🌼🍃🌷🍃💕👩❤️💋👩😘I-M