hannaslillaliv.blogg.se

Och det är inte något jag bara känner, ensam är jag visserligen inte, även om det ofta känns så eftersom att Trisse och jag är ensamma både hela dagarna och sedan hela nätterna. 

Men singel däremot är inget jag enbart känner att jag är. Det ÄR jag ju faktiskt också. Jag är väldigt singel och det känns jobbigt. 

Inte minst när Lina och Sofia är här och hälsar på hos mamma, pappa, Trisse och mig. Då känner jag mig både väldigt ensam (trots att jag egentligen inte är det. Och det är enligt mig den allra värsta typen av ensamhet) och singel. 

Jag känner mig lite som femte hjulet. Mamma och pappa är gifta. Lina och Sofia är förlovade (vilket jag är så otroligt glad och lycklig för deras skull att de är!) och jag är…?! Ja, jag vet inte riktigt vad jag är. Förutom väldigt ensam och singel… 

Att jag stundtals känner så här, att jag är både väldigt ensam och singel, påverkar inte ett dugg hur otroligt glad och lycklig jag är för både mammas och pappas och Linas och Sofias skull att de är tillsammans. Absolut INTE. 

För vad gäller både mamma och pappa och Lina och Sofia önskar jag att de allihop lever lyckliga tillsammans i evigheters evigheter! De är helt fantastiska par och fantastiska tillsammans och jag önskar dem inget annat än glädje, kärlek och lycka. 

MEN. Det betyder dessvärre inte att jag inte stundtals känner mig väldigt ensam och väldigt singel och något jag drömmer om, och som jag alltid drömt om, är att jag ska hitta en fin man att gifta mig med samt att skaffa barn tillsammans med. 

Jag vill inte vara singel för evigt, absolut INTE. Och jag hoppas innerligt att mina sjukdomar, begränsningarna de ger samt hur sjuk jag är och hur dåligt jag mår ska hindra mig från att någon gång träffa den rätta mannen för mig och mitt liv. För jag vill verkligen inte vara singel för resten av mitt liv.