...och de är värre än någonsin tidigare.
Jag är så frustrerad och så ledsen över detta, att det fortsätter att gå åt fel håll. ALLT fortsätter att gå åt fel håll, inte bara värken och smärtorna, och det känns så otroligt hemskt.
Det känns som att mitt liv rinner mellan mina fingrar och ut i sanden och jag kan inte göra något för att stoppa det. Det är fruktansvärt och det ger mig stress och ångest.
Jag som person försöker göra mitt yttersta att vara så positiv jag bara kan vara och jag väljer ständigt att sätta ett leende på mina läppar och fortsätta kämpa vidare.
Jag försöker också mitt yttersta för att vara så tålig som möjligt, både smärttålig och tålig gällande alla andra mina svåra, högst plågsamma symtom. Jag försöker verkligen att vara så stark och tålig jag kan.
Genom mitt 26-åriga liv har jag tvingats gå igenom helt extremt mycket smärta, från det att jag var en liten bebis. När jag var ungefär sju-åtta år blev smärtan kronisk och sedan dess har den blivit svårare och svårare och det slutar inte.
Värken och smärtorna fortsätter att förvärras och försämras och jag saknar ord för att beskriva hur fruktansvärt det är att gå igenom och uppleva detta dygnet runt, utan paus.
Jag kämpar och kämpar och fortsätter att stå ut, minut efter minut. Jag ger inte upp i första taget. Men jag är i ett väldigt, väldigt stort behov av fungerande smärtlindring. Att fortsätta kämpa vidare utan det orkar jag ärligt talat inte särskilt länge till.
Jag har ALDRIG uppleft sådan fruktansvärt svår värk och sådana extremt hemska smärtor tidigare. Och jag har ve upplevt mer smärta än de flesta får uppleva under en hel livstid. Och jag är bara 26 år. Kära någon i Norden, hjälp mig!
Jag vet att texten inte är suddig men jag hoppas att det går att läsa ändå.
Vet inte om jag har missat att svara den här gången. Men det är tuffa morgnar och dagar som du så väl beskriver, så minnet sviker mig mer och mer. Du gör som jag gör, sätter ett leende på läpparna som inte når ögonen när det kommer någon på besök. En läkare har skrivit i min journal att jag lät inte smärtpåverkad i telefon😢 Hur kan någon avgöra det? Är det riktigt illa och jag måste kontakta vården får Christer rings. Annars väntar jag till någon dag med att ringa när jag orkar prata en stund. Det är så nedsättande att ens skriva på det sättet när läkaren inte förstår alla mina diagnoser. Vet att du också har hjälp med att ringa. Men du är en kämpe utan dess like som tar dig igenom varje dag med den fruktansvärda smärta du har. Det
Är inte bara våra sjukdomar vi måste kämpa mot, det är vården också som inte förstår oss.Jag hoppas och önskar av hela mitt hjärta att du orkar fortsätta din kamp och att du kan få någon hjälp. Vad som helst, bara det blir en liten lindrin för dig. All min kärlek till dig min underbara vän och ME-d kämpe.❤️🐶❤️👩❤️💋👩😘🦋🐘💙💙💙I-M