Jag inser att det som står i titeln av dagens inlägg kan låta löjligt. Som att jag är ett femårigt litet barn som behöver uppmuntras.
Löjligt eller ej. Det är verkligen så att jag behöver uppmuntras. Varför är det då så?! Jo, för att jag har ett extremt tufft liv, för att min vardag är otroligt, otroligt svår att ta sig igenom och för att jag lider och plågas något helt fruktansvärt VARENDA vaken minut dygnet runt.
Och vaken är jag! Jajamensan. Här sovs det absolut INTE i onödan, så att säga. Nej, jag har alldeles, alldeles åt helvete för ONT och mår åt skogen för dåligt på alla andra sätt så att sova är så gott som helt omöjligt för mig. Tyvärr!
För det är så gott som ENDAST då jag sover som både min kropp och framförallt min otroligt trötta, sjuka och inflammerade hjärna får vila och får en möjlighet att återhämta sig. Sen om den gör det eller inte är en helt annan femma. Men det är enbart när jag sover som min hjärna åtminstone får en rimlig chans att återhämta sig.
Är det fortfarande några frågetecken kvar till varför jag behöver uppmuntran? Trodde väl inte det...
Det är verkligen så att jag behöver uppmuntras och hejas på för jag har det så extremt tufft och jag mår så extremt, extremt dåligt och har så fruktansvärt, vidrigt ONT att jag dagligen har tankar på att avsluta mitt liv. Helt enhelt för att jag inte orkar lida och plågas något så ofattbart svårt längre.
Min älskade, älskade mamma köpte dessa underbart vackra rosor till mig i fredags förra veckan och de står sig fortfarande. De gav mig verkligen uppmuntran, vilket också var meningen, och jag är så glad och tacksam för dessa supervackra rosor. Tack så hemskt mycket, min älskade, fina mamma! ❤️❤️❤️
Helt ofattbart att du får lida så mycket. Vet att det finns en del hjälp som du behöver men inte får av någon konstig anledning. Ibland bor man bara på fel ställe i vårat land. Det ska vara samma för alla var vi än bor. Önskar Så att jag kunde göra något för att underlätta och hjälpa dig. Jag lider så med dig när jag vet och läser om hur du har det. Det är inte mänskligt att lida som du gör. Du finns alltid i mina tankar och i mitt hjärta. Du är den som hjälper mig vidare för att orka. Tankarna på att få slippa vakna kommer ofta för mig. Men jag Vill leva, ha ett någorlunda liv även om jag inte blir helt frisk. Vet att du känner samma sak. Till skillnad från dig sover jag, hela dagar ibland. Men mår bara sämre ju mer jag sover. Vi har mycket att kämpa mot, och att kämpa för. Våra nära och kära. Men ibland räcker inte det. Jag kan bli egoistisk och tänka att om jag somnar in och inte vaknat så ser jag inte mina barns sorg och andra som bryr sig om mig. Vi behöver varandra, hur kämpigt det än är har vi inget annat val. Du har den mest kärleksfulla familj som gör allt för dig. Många vänner dom tänker på dig. Jag finns alltid hos dig, även om jag inte är hos dig fysiskt. Kunde jag skulle jag varit hos dig för länge sedan och bara vara hos dig. Du får tänka på det, och lilla Trisse som finns hos dig var du än befinner dig. Min kära, fina finaste älskade vän. Finns det något jag kan göra eller som du vill ha så ordnat jag det till dig så gott jag kan. Ha en dag min underbara vän.❤️❤️❤️❤️❤️🐶❤️❤️❤️❤️🤗🤗🤗🤗💙💙💙🥰🥰😘😘I-M