...så har jag nu bildbevis. Bildbevis som är tämligen övetygande. Jag vet, eller rättare sagt så tror och hoppas jag, att de flesta tror på mig när jag berättar hur jag mår, vilka symtom jag upplever och hur starka symtomen jag uppelever är. Men det finns alltid någon, eller i värsta fall flera, som ska vara motvals och som vägrar tro på sanningen som jag berättar.
Jag kan ju inte till exempel mäta mina hemska nervsmärtor och den fullständigt vidriga värk och smärta jag lever med dygnet runt. Jag kan ju berätta för er (och för sjukvårdspersonal som inte bryr sig ändå) hur extremt, fruktansvärt ONT jag har. Men hur mycket jag än vill kan jag inte "bevisa" det på något sätt. Och så är det ju med de allra flesta symtom som jag har. Det är dessvärre så det är att vara "osynligt sjuk".
Igår kväll satt jag upp en stund. Alltså rakt upp, jag halvlåg inte eller något sådant utan jag satt rak i ryggen och med benen ner i golvet. Det är en ENORM påfrestning för mig, det är verkligen så. Jag vet att det kan låta och verka löjligt att det skulle vara en sån stor påfestning och ansträngning, en ren och skär kraftansträngning, för mig att sitta upp rakt upp och ner i en kvart. Men tro mig, det är det.
Och om ni inte tror mig kan ni ju alltid titta på de två bilder jag tog på mig själv när jag suttit upp i en kvart. Svetten rann över precis HELA mig. Hela håret var helt fuktigt, hårbottnen var blöt, det rann i ansiktet, på halsen, nattlinnet var helt blött både på ryggen, bröstet, under armhålorna och under brösten och trosorna var helt fuktiga av svett de med.
Värken och smärtan var så outhärdlig i hela kroppen att jag ville börja gråta, men det hade jag ingen energi alls till övers för att orka göra. Jag såg prickar framför mig, det pep högt i öronen och jag var så gott som helt svimfärdig.
Detta för att jag suttit upp i en kvart!
Svetten bara rann och rann och droppade från pannan in i glasögonen. Det är verkligen ingen behaglig upplevelse. Och hemsk frossa kommer alltid som ett brev på posten vid sån här svår svettning.
Mamma hjälpte mig av med nattlinnet och torkade av mig och sedan tog hon på mig ett nytvättat nattlinne, torra trosor och så bäddades jag ner igen, så jag slapp sitta rakt upp och ner på det viset. Det klarar uppenbarligen inte min kropp. Den är för svag för det.
Det första symtomet på att jag överanstränger mig alldeles på tok för mycket är just att jag börjar svettas som en dåre. Plus att värken och smärtan blir mycket värre, jag ser prickar framför mig, det tjuter i öronen och jag blir helt svimfärdig. Och får sån hemsk frossa på grund av att jag svettas så hemskt mycket.
Käraste lilla Hanna, jag känner igen mig i precis allt det du beskriver! Så fort jag suttit upp en stund för länge så kommer de hemska svettningarna. Jag får dem också så fort jag sovit sämre än min vanliga hemska och dåliga sömn. Kan ha vissa nätter då jag badar i svett, det är så vidrigt. De som ev inte vill förstå vårt mående får gärna prova på svår ME för några månader, jag lovar att de sen aldrig tvivlar mer. Ta dig inte kraft och tid att svara mig nu, vill bara du ska veta att du inte är ensam om allt tufft. Massor av kramar till dig fina Hanna och till goa Trisse och tack för de vackra vårbilderna du delade med dig av.💙💙💙