Som några av er, mina kära läsare, kanske har märkt har jag inte svarat på några kommentarer på de senaste fyra-fem dagarna.
Jag är väldigt ledsen att jag inte gjort det och i ärlighetens namn skäms jag lite över att det är så. Att det hunnit gå så länge som fyra-fem dagar, fem tror jag att det är idag, sedan jag svarade på era superfina, stöttande kommentarer senast.
Anledningen till detta, att det dröjt, är dels att jag var väldigt kraschad efter vi flyttat hit och dagen efter vi flyttat hit var det ju Midsommarafton!
Den dagen tvingade jag mig upp från sängen hela tre olika omgångar för att vara med de andra och äta och dricka kaffe till Linas magiskt goda Cheesecake (som var helt i min smak med vanilj, citron och jordgubbar!) och mysa. Umgås. Det gjorde inte direkt att kraschen lättade! Snarare tvärt om...!
Och det sitter dessvärre fortfarande i. Det är också så att saker och ting fungerar lite annorlunda här ute på landet i vår stuga jämfört med i huset i stan. Internetuppkoppling och Wi-Fi är ett exempel på en sådan sak.
Men! Jag ska verkligen ta tag i detta med att publicera samt kommentarerna nu idag och imorgon.
Jag är, som ni ju vet vid det här laget, så otroligt glad och tacksam att ni läser, gillar, kommenterar och stöttar på andra sätt och snälla sluta inte med det!
Tänk inte att ni ska ”lätta min arbetsbörda” eller något liknande och sluta kommentera. Det vill jag inte!
Varenda ”gillning” betyder väldigt mycket för mig. Och på tal om ”gillningar”, glöm inte att ni gärna får trycka på det vita hjärtat i slutet av varje inlägg! Men bara om ni vill och tycker att inlägget är bra och förtjänar en ”gillning”.
Genom att gilla hjälper ni till att göra min blogg mer synlig för andra bloggare och bloggläsare! Hjärtat blir rött när man trycker på det och då har man gillat och det får ni väldigt gärna göra. Om ni vill! ❤️
Precis som att varenda ”gillning” betyder väldigt mycket för mig betyder en kommentar också väldigt mycket, kanske till och med ännu lite mer än en ”gillning” betyder.
Och att ni, mina kära läsare, gör just det- läser- betyder såklart allra mest! Jag är så otroligt glad och så otroligt tacksam för det, att ni läser.
Jag vill verkligen tacka er, varenda en av er, för att ni läser och för att ni följer mig (och Trisse och på ett sätt också min övriga familj, de tvåbenta samt de andra två fyrbenta, bonushundarna) i min/vår vardag. Det betyder så mycket mer, så otroligt mycket mer, än jag tror ni kan förstå. TACK!
Och stort tack också för ert oändliga tålamod och förståelse för att jag är svårt sjuk och att det dessvärre påverkar mitt skrivande, bloggen. Jag önskar verkligen att mitt mående inte behövde påverka varken mitt skrivande eller bloggen, som ju är ”produkten” av mitt skrivande.
Men det gör det, det påverkas. Som nu till exempel med kommentarerna, som till antalet är 28, när jag tittade i natt då jag skriver/skrev detta inlägg.
Men, som sagt, jag kommer att börja publicera samt svara på de knappt 30 stycken kommentarerna som ligger och väntar. Och medab jag gör det är det bara för er, mina kära läsare, att fortsätta läsa, gilla och kommentera! Ingen blir gladare än jag om ni fortsätter med det!
Det sista jag vill skriva till er innan jag avslutar detta inlägg är TACK! Stort tack för allt ert tålamod och för all er förståelse och stort tack för allt det andra jag nyss skrivit om lite längre upp i detta blogginlägg. TACK. Ni är helt underbara, mina kära läsare. Ni är helt enkelt BÄST! ❤️❤️❤️
Tänk inte att du alltid måste svara på våra kommentarer. Du uttrycker alltid sån tacksamhet på bloggen och huvudsaken är ju att du läser dem och känner att vi finns här för dig!
Kram ☀️🌺🤗/Helene K