Ja, precis så är det. Vi måste verkligen kriga för allt! För vår överlevnad, för att bli hörda, för att bli sedda och förstådda och för att få den lilla vård vi i bästa fall kan få och för att vi inte ska ramla mellan stolarna.
Vi måste verkligen kriga för precis allting. Ingenting kommer gratis när man är kroniskt sjuk. Och ju sjukare man är, desto mer måste man kriga.
Och likadant är det för föräldrar till barn, eller vuxna barn för den delen om det vuxna barnet är så sjukt att den inte kan ta hand om sig själv och kriga för sig själv, alternativt om den saknar kognetiv förmåga att göra det.
Föräldrarna krigar de med. Faktum är att det finns få som måste kriga så hårt och mot så många som föräldrar till svårt sjuka och/eller funktionsnedsatta barn.
Det är verkligen inte enkelt. Det är INTE enkelt att kriga, slåss och kämpa för att få hjälp med saker/insatser/behandling/assistans mm som man har RÄTT att få, men inte får ändå.
