Nej, det är dessvärre ännu värre än så! Förutom att våren fört med sig att alla fåglar sitter i träden precis utanför vårt hus och låter och låter och låter. Från tidigt på morgonen till kvällen. Något annat som hör våren till är att folk börjar vara ute mer och arbetar i sina trädgårdar samt är mer aktiva, till exempel med att spela fotboll eller spela brännboll och skrika och gapa och skratta på högsta volym.
Vi har en skog precis bredvid oss samt ett träd, en rönn, inne på tomten. Det betyder att fåglarna finns bokstavligen runt husknuten. Och ungeför två meter utanför vår tomtgräns, utanför häcken och på andra sidan asfaltsvägen, ligger en stor fotbollsplan med två mål, ett på var sin sida av plan. Och i ovankant av fotbollsplanen finns en hyfsat stor lekplats.
Både fotbollsplanen och lekplatsen är fulla med folk nu och har varit sedan solen börjar titta fram lite mer och vårkänslorna spritter i luften. Jag är väldigt glad att folk är ute och rör på sig och att barnen får komma ut i friska luften. Det är jag verkligen.
Men det går inte att säga annat än att det är extremt, jäkla plågsamt med alla dessa ljud de för med sig. Och det låter verkligen mycket! I helgen var det ett gäng, någon form av mindre släktträff eller liknande, som spelade fotbollsmatach. Och det var inte klokt så mycket de skrek och gapade och skrattade högt rakt ut.
Jag låg hela dagen och bara plågades något kopiöst med tårar sakta rinnande ner för mina kinder. Det är toryr. Varje litet ljud är tortyr. Så hur mycket dessa gälla och höga ljud plågar mig går knappt ens att beskriva med ord.
Mamma sa att hon gick omkring här hemma med ett brustet mamma-hjärta för att hon visste hur mycket jag led av ljuden från fotbollsspelarna. Hon sa efteråt att hon hade god lust att gå ut och säga till dem att de måste vara tysta. Men det går ju inte. Det fungerar inte så. Tyvärr!
Och inte nog med detta! Sedan en vecka och en dag (de satte igång förra måndagen) håller två hus som ligger nära oss, det är bara ett respektive två hus mellan, på och grejas med. Ena huset byter tak och andra huset byter panel. Det låter så mycket att jag inte ens kan beskriva det heller.
Så det är en riktigt, riktigt tuff period för mig just nu, på grund av alla dessa hemska och extremt plågsamma ljud. Det är verkligen tortyr. Fördelen med husen är att de lär vara klara om en vecka eller två, hoppas jag i alla fall! Då är det värre med allt fågelkvitter runt huset samt all aktivitet på fotbollsplanen och vid lekplatsen.
Jag orkar inte ens tänka på det. Hur ska jag stå ut?! Ljuden har precis bara börjat, säsonge för ljuden, och jag är redan helt totalt slut i huvudet och på bristningsgränsen. HUR ska jag stå ut?! Jag vet inte, jag vet verkligen inte det. Men jag vet att jag lider och plågas mer nu för tiden (både fysiskt och för hjärnan) än jag någonsin trodde var möjligt. Och jag vet inte hur länge till jag kommer kunna stå ut.
Det värsta med vår och sommar är att alla ska ut och pyssla och leka. Känner igen det även om jag inte har det inpå mig hela dagarna. Närmsta grannarna är från Syrien och har stor familj de umgås med. Och det är ofta sent på nätterna. Så högljudda och barnskrik vid ett två tiden på natten. De är väldigt trevliga, men har ju sina traditioner. Sen gräsklippning, låter och luktar. Vi har gräs både på vår sida av vägen och motsatta sidan. Så visst för vår och sommar med sig mycket problem för oss. Kan du har brusreducerande lurar på dig? Antar att du har provat redan. Blir det bättre när ni flyttar ut till stugan med alla ljud? Så svårt det är med våra diagnoser när ingen hjälp finns eller läkare son inte kan något om hur vi plågas. Kan bara skicka de varmaste kramar och mina tankar till dig min fina kära Hanna. Vi måste försöka kämpa en dag i taget. All min kärlek till dig Hanna❤️❤️❤️🐶❤️❤️🥰🌹🌹🌹❤️😙I-M