hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 29 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Allodyni är hemskt att leva med

Allodyni är en medicinsk term som syftar på ett tillstånd där ett stimuli, som normalt sett inte är smärtsamt, upplevs som smärtsamt. Begreppet ska inte förväxlas med hyperalgesi, som innebär överkänslighet och sänkt smärttröskel. Allodyni, eller taktil allodyni som det också kallas, innebär att man går runt med smärtor (ibland lätta och ibland svåra) hela tiden utan egentlig förklarlig anledning. Saker som normalt sett inte bör göra ont, som kläder mot huden, att ligga i sängen och få tryck mot huden av madrassen och lätt beröring och massage gör väldigt ont.

Allodyni är ofta förknippad med fibromyalgi och smärtan som man känner är ofta obehaglig och svår att bli av med. Det kan upplevas som att man är bränd av solen eller går med sandpapper på sig som river mot huden. Allodyni beror på att de smärtreceptorer som finns i huden är överkänsliga och reagerar på saker de inte borde reagera på efter som de egentligen inte gör ont.

Jag lider av allodyni och nervsmärtor (och fantomsmärtor) efter operationer. Vissa dagar mindre och andra dagar väldigt mycket mer men den finns alltid med. Då gör allt ont, jag kan knappt ligga eller sitta ner för underlaget gör ont och att ha kläder eller täcke mot huden gör oerhört ont. Det är svårbehandlat med läkemedel och det är mycket svårare att "ta på" än smärta som sitter i muskler och leder. Ibland kan viss avlastning med kuddar och täcket underlätta och ibland kan värme och/eller kyla hjälpa till. Men oftast är det helt omöjligt att råda bot på. Då gäller det att härda ut och hoppas att allodynin lugnar ner sig lite, så fort som möjligt.

Ibland kan det också hjälpa att bli berörd, väldigt lätt och försiktigt, trots att det gör vansinnigt ont och triggar alla hjärnans smärtreceptorer. Anledningen till att det är bra att bli lite varsamt berörd, taktil massage eller liknande, är att då talar man om för hjärnan att den överreagerar och inte behöver känns så kraftig smärta som dem gör. Det handlar om att "lära" om den. Precis på samma sätt som det gäller att inte ge vika för ljud- och ljuskänsligheten allt för mycket och undvika det som är jobbigt. Det kommer bara göra en sämre och mer känslig. Principen vid allodyni är densamma. Men det är inte lätt. Tvärt om, det är förjävligt när allt gör så ont att tröjan likaväl skulle kunna vara en eldslåga mot huden.

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Anonym
skriven :

Naturligtvis har jag Alldony. Huden brinner ibland. Svårt med kläder och allt som kommer nära kroppen. Har tänkt på dig som också ligger hela dagarna hur det går för dig med huden. Har inte liggsår eller något. Men det skaver på huden hela tiden. Svårt när det brinner under fötterna och man måste upp.
Ljus går inte alls, men kan fortfarande lyssna lite på musik korta stunder en bättre dag.
Det är så mycket vi får försaka. Jag tyckte mycket om kläder förr. Är fortfarande lite fåfäng. Saknar att ha vanliga normala kläder på mig.
Kläder blir fort noppriga efter några tvättar. Hopplöst. Ha en så bra dag du kan ha min käraste Hanna. Klappa om Trisse från mig.❤️🐶❤️❤️💙💙❤️🌷🍃🌷🍃🌷🍃🌷🍃🌷I-M

Svar: Ja, det förstår jag mycket väl att du har! Det är otroligt plågsamt när det hela tiden brinner på huden. För mig brinner huden som en eld dygnet runt. Det gör det, precis som du säger, väldigt svårt med kläder. Allt gör ont mot huden. Till och med täcket och lakandet under kroppen! Då är det inte lätt! Jag har som väl är inte heller liggsår även om det skaver och inte alltid känns bekvämt. Det är påfrestande både för kroppen och för huden och cirkulationen att ligga stilla så många timmar och dygnet. Våra kroppar är ju inte alls gjorda för det!

Varken ljud eller ljus fungerar för mig. Tyvärr. Jag som älskar musik så oerhört mycket önskar verkligen att jag kunde lyssna på musik fortfarande. Men det går inte, det är bara för plågsamt.
Jag önskar också att jag kunde lyssna på en ljudbok och sånt. Men inte heller det går. Dels på grund av ljudet, att det blir för plågsamt. Men också på grund av hjärntröttheten, att jag inte kan ta in informationen. Orden går in i mitt huvud men det är som att min hjärna är alldeles för utmattad för att kunna förstå vad orden betyder. Den orkar inte ta reda på det. Så det blir bara plågsamt med ljudet och handlingen blir totalt oförståelig. Tyvärr.
Det hade annars varit väldigt skönt om jag hade kunnat lyssna på ljudböcker eftersom att jag inte kan läsa längre. Men men. Det är som det är!

Jag saknar också att ha normala kläder på mig! Det saknar jag väldigt, väldigt mycket!

Massa kramar älskade, finaste du <333 <333
Hanna Andersson