hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 27 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Vad är planen? Operation eller inte? Dubbelseendet kvarstår! 🤕😢

Ja, det ska jag berätta nu och uppdatera er så gott jag kan. Tyvärr vet jag inte så mycket än. Jag vet lite men jag önskar att jag visste mer. Att jag hade mer kunskap kring den svåra ögon-situation jag befinner mig i och jag önskar också att jag hade fler svar på de många frågor jag har. 
 
Ovissheten är alltid så jobbig. Likaså väntan på en eventuell operation. Ännu en. Men jag vet ännu inte ens om jag ska göra en eller inte, om ögonläkaren tycker att det är en bra idé eller inte. Vi väntar på att ögonläkaren ska ringa mamma och meddela vad hon tycker. 
 
Om det visar sig att ögonläkaren rekommenderar en ny operation för att det finns en god chans att jag kan bli av med dubbelseendet måste jag fundera noga och på något sätt bestämma mig.
 
Vill jag gå igenom en andra ögonoperation i hopp om att bli av med detta jäkla dubbelseende eller vill jag inte det. Opereras på nytt, alltså. Hur stora är riskerna att gå igenom en ny operation och hur stor är chansen/möjligheten att den andra operationen lyckas?!
 
Det är omöjligt att säga. Inte ens en läkare kan svara på det eftersom att det inte går att förutspå om jag kommer läka bra eller inte efter en operation, få en infektion eller inte, bli tillfälligt eller försämrad i ME:n. Det är helt OMÖJLIGT att veta sånt här innan. 
 
Men vad jag vet är att min EDS brukar göra att jag läker långsamt och i vissa fall dåligt och i sämsta fall inte alls. EDS:en gör också att jag är mycket lättblödande och jag brukar blöda väldigt mycket när jag opereras. Och jag har tyvärr också relativt lätt att drabbas av infektioner. 
 
Och en annan sak som jag är helt hundraprocentigt säker på: jag har INTE råd att bli permanent försämrad i ME:n och en operation innebär tyvärr att jag riskerar det. 
 
Samtidigt är det riktigt jäkla jobbigt att gå runt och se dubbelt precis hels tiden. Det påverkar mig mentalt, det är jobbigt och frustrerande och alltid ”i vägen”.
 
Det är också väldigt dumt med dubbelseendet på så vis att det gör hjärntröttheten sämre. Exakt hur mycket dubbelseendet påverkar hjärntröttheten går inte att veta men det är klart att det är en hel del och kanske till och med väldigt mycket.
 
Tänk er själva så hemskt jobbigt det måste vara att se dubbelt hela tiden, dygnet runt. Och tänk så otroligt hårt hjärnan konstant arbetar för att få ihop ”bilderna”, synintrycken, till ”en bild” istället för två, som jag ser hela tiden eftersom att hjärnan inte orkar få ihop bilderna, hur mycket den än försöker. Och den försöker! Den arbetar hårt med detta! 
 
Idag är det exakt ett år och en månad sedan jag opererade vänster öga på Sahlgrenska i ett försök att bli av med dubbelseendet som jag nu gått med i flera år.
 
Nu återstår det att se om det blir en operation till eller inte. Jag kommer skriva här och uppdatera er så fort jag vet vad ögonläkaren tycker och vad jag har bestämt mig för. Operation eller ingen operation. Ja. Det är just DET som är frågan! 
 
Såhär vackert var mitt öga efter operationen. Det ser ont ut, tycker jag i alla fall. Det gjorde väldigt ont. Väldigt ont. Men det är ju åtminstone en smärta som går över och det är väldigt skönt och väldigt mycket mer än man kan säga om all annan smärta jag har. 👀🤕😢
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Katarina
skriven :

Åh, så tufft med ditt dubbelseende.
Förstår verkligen att det påverkar hjärnan och därmed hjärntröttheten. Som om det inte räcker med alla ”vanliga” symptom i ME:n och dina övriga sjukdomar. Hoppas trots allt att din ögonläkare kan råda dig till vad som är bäst. Jag förstår precis all din oro inför en ny operation. Våra stackars kroppar och hjärnor har ju inga marginaler för något, är sådan stress när ytterligare saker händer.
Hoppas och önskar att det trots allt ska finnas någon lösning och att du ska få kraft om du ev måste göra ytterligare en operation.
Massor av kramar till dig fina Hanna och till goa Trisse-pojken💙

Svar: Ja, det är faktiskt väldigt tufft. Det är jobbigare än man kan tro att jämt och ständigt se dubbelt. Och det är såklart också väldigt ansträngande för min hjärna, som måste arbeta så hårt hela tiden för att försöka att inte se dubbelt, vilket den ju inte lyckas med utan jag ser dubbelt ändå. Det vore väldigt intressant att se om min hjärntrötthet hade kunnat lätta om jag blir av med dubbelseendet. Jag tror verkligen att det kan vara så att hjärntröttheten lättar en hel del utan dubbelseende som hela tiden är så ansträngande och jobbigt för hjärnan. Och för mig.
Nej, jag känner att jag verkligen inte vet om jag vågar göra en ny operation. Och samtidigt vill jag ju såklart verkligen INTE ha dubbelseende resten av mitt liv. Det är svårt, detta.
Massor av stora kramar till dig, finaste Katarina från mig och lille Trisse <333
Hanna Andersson

2 Anonym
skriven :

Så hemskt att det kom tillbaks ditt dubbelseende. Blir ledsen när jag läser om dina försämringar. Visst är det mycket att tänka på och fundera på om olika behandlingar, operationer verkligen är värda att gå igenom. Vet man att det blir bättre som med min op då är det självklart. Men om ingen kan säga om det blir bättre, sämre blir det till sist vi själva som måste bestämma hur vi ska göra. Det är inte ett lätt beslut du har att ta. Jag hoppas att du kommer fram till något som känns bra för dig. Tänker på dig hela tiden. Vill så gärna kunna hjälpa dig att få må lite bättre än du gör nu. Min älskade kämpe. Du är värd allt guld i världen för mig. ❤️❤️💛⭐️💫🌟⭐️🥇❤️🐶❤️💙💙💙I-M

Svar: Ja, det var verkligen så jobbigt och frustrerande att dubbelseendet kom tillbaka i somras när det hade varit borta hela våren. Jag funderar verkligen på detta, om jag vågar gå igenom en ny operation eller inte. Vågar jag ta den risken? Precis, om jag var garanterad att jag skulle bli bättre vore det ju en sak. Men nu finns inte den garantin och det gör beslutet väldigt, väldigt svårt att ta. Tack så mycket, älskade du <333 Och återigen stort tack för din ovärderliga stöttning <333 Och jag tänker på dig <333
Du är såå fin och rar, så snäll och omtänksam, min finaste vän <333 <333
Hanna Andersson

3 Anonym
skriven :

Hej,

Jag har lidit av en dold skelning i 9 månader. Har samsynsproblem dubbelseende ljuskänslighet ögonvärk, får ingen hjälp. Får jag fråga? Vad har hänt dig? Varför har du opererats från början ?

Svar: Hej! Tack så mycket för att du läser och tack för att du kommenterar! Jag ska göra mitt bästa att svara så bra som möjligt.
Det är jobbigt att skela och se dubbelt och vara ljuskänslig och ha ögonvärk.
Det är precis likadant för mig. Och sedan jag opererades den 10 januari 2019 med ett misslyckat resultat och dubbelseendet, plus allt annat, är kvar i lika hög grad som innan får ingen mer hjälp jag heller.

Tydligen är det så, enligt min Ögonläkare (överläkare som jag gick till på Mölndals sjukhus i Göteborg), att jag är född med en benägenhet för skelning. Men jag har aldrig skelat så det syns och jag har aldrig heller sett dubbelt, fram tills för snart fyra år sedan.
Och anledningen, enligt Ögonläkaren (och jag håller med, det är helt rimligt att det är på det viset som han beskriver), skulle jag aldrig börja se dubbelt om det inte vore för min svåra hjärntrötthet som är ett symtom på en av de många kroniska sjukdomar jag har. Det är ME:n som gör mig så svårt hjärntrött.
Och den här benägenheten för skelning och dubbelseende som jag alltså är född med kom fram då för ca fyra år sedan när hjärntröttheten blev så pass svår att min trötta, helt utmattade hjärna inte längre kunde fungera som den skulle.
Så sedan ca fyra år tillbaka ser jag alltså dubbelt hela tiden.
Plus då att jag har kronisk huvudvärk och ögonvärk och mycket svår ljuskänslighet (ja, jag har en mycket stor överkänslighet mot alla olika stimuli, ljud, ljus, rörelser, dofter mm).
Anledningen till att jag opererades då för ett och ett halvt år sedan, i januari 2019, är för att min Ögonläkare hade en förhoppning om att mitt dubbelseende kunde försvinna genom en korrigering av ögonmusklerna.
Så han gjorde ett försök och tajtade till två muskler kring vänster öga. Efter operationen gick det någon månad utan att jag märkte någon förbättring, men så plötsligt försvann dubbelseendet mer och mer och på några dagar var det helt borta.
Så över sommaren, i ungefär tre månader, hade jag så gott som inget dubbelseende alls.
Men det höll inte. Lika snabbt som det försvann i början av sommaren kom det sedan tillbaka i slutet av sommaren och sedan dess är det nu helt och hållet tillbaka.
Det är väldigt tufft. Att faktiskt bli av med dubbelseendet för att sedan få det tillbaka igen! Inte alls kul. :(

Jag hoppas verkligen att detta ger dig de svar du ville ha. Annars får du bara fråga mig igen om jag missade att svara på något du vill veta!
Kram /Hanna
Hanna Andersson