hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 25 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Om det inte vore för min älskade familj hade jag gett upp för längesen... 🤕

Ingen sömn på hela denna natten heller. Jag har nu varit vaken, HELT vaken, i två och ett halvt dygn. Jag har sån fruktansvärd huvudvärk nu att det känns som att mitt huvud ska explodera. Minsta lilla ljud- eller ljudintryck får det att blixtra hemskt i hela huvudet. Det gör så ont. Jag orkar INTE mer! Denna sömnlöshet är tortyr! 

Och så med den fullständigt vidriga värken, de hemska nervsmärtorna, yrseln, illamåendet. Den förlamande utmattningen och tröttheten som gör det så svårt att bara vända sig om i sängen. Allt tillsammans gör det hela ÄNNU värre. Ännu mer tortyrliknande. 

Hela min kropp värker så extremt mycket. Från topp till tå. Det går INTE att föreställa sig HUR ont det verkligen gör om man inte själv upplevt det jag tvingas uppleva och stå ut med dygnet runt.

Hela kroppen gör ONT. Huden bränner och varje led pulserar och känns (och är också för den delen) väldigt inflammerad. Hela jag är en enda stor inflammation! Det gör ont både att räta ut och böja lederna. Jag vet inte vilket av det som är värst.

Musklerna skriker av värk de med och de blir fulla av mjölksyra och börjar skaka på nolltid och det molar av värk och hugger av smärta överallt och ilar av hemskt plågsamma nervsmärtor i både armar och ut i fingrarna och i benen och ut i tårna.

Nervsmärtor är så vidriga och de dämpas inte det allra minsta av mina starka smärtstillande heller. Det gör dem ännu mer plågsamma att leva med dygnet runt. 

Jag försöker djupandas, andas i fyrkant, göra mindfullness-övningar som jag gör MINST en timma varje natt för att försöka komma ner i varv och eventuellt för att försöka släppa adrenalinet om jag varit full av det om jag tvingats göra något jag egentligen inte haft kraft till. Men det är så väldigt svårt att ta djupa andetag och att andas i en fyrkant när jag hela tiden känner sån lufthunger. 

Då blir det att jag kippar efter luft och ytandas snabbt ändå, bara för att försöka få luft till mig. Det är verkligen jobbigt både fysiskt och psykiskt att ständigt känna lufthunger. Att hur mycket jag än andas så har jag syrebrist som känns i hela kroppen. Jag pratar så konstigt också, ibland tar det stopp mitt i ett ord för att jag inte har tillräckligt med luft att säga klart ordet. 

Jag försöker hålla hoppet uppe och humöret glatt. Men det är SVÅRT. Framförallt efter två och ett halvt dygns sömnlöshet. Då känns det mesta helt åt helvete. Med min kropp, mina sjukdomar och med min framtid. Och det är det också. Det känns verkligen så.

Jag försöker att inte tänka så mycket på min framtid. Det ger mig bara massa ångest och oro. Faktum är att jag försöker att inte tänka så mycket överhuvudtaget. Om det inte handlar om positiva saker såklart.

Jag försöker stå ut och överleva. Och det är verkligen inte det lättaste och det går inte en dag utan att jag ifrågasätter om det verkligen är värt det, att stå ut, att fortsätta plågas. Jag har redan stått ut i så många år, mer eller mindre enda sedan jag föddes.

Hur länge till ska detta fortsätta? Jag orkar inte hur mycket som helst. Det måste finnas gränser på hur mycket en människa ska orka stå ut med under en livstid.  

Och en sak är säkert. Om det inte vore för min älskade familj, ni vet vilka ni är som tillhör den, skulle jag gett upp för längesen. Det är enbart för min familjs skull som jag fortsätter stå ut och överleva. För att de vill ha mig kvar och för att deras liv skulle bli förstörda för all framtid om jag försvann från dem.

Det är det sista jag vill, att deras liv ska bli förstörda, så jag gör mitt yttersta för att stanna kvar. Jag kämpar på, jag står ut och jag överlever. Sjukdomarna ska INTE få bli min död. Det räcker gott och väl att de tagit möjligheten till ett normalt liv från mig och en frisk dotter ifrån min familj. 

Min familj behöver nog mig lika mycket som jag behöver dem, även om jag har lite svårt att förstå det, med tanke på hur extremt mycket jag behöver dem. Inte bara för att jag älskar dem mer än något annat på jorden, utan också för att överleva. Utan dem som ger mig mat och vatten och mediciner och omvårdnad hade jag aldrig klarat mig.

Jag undrar om jag någonsin kommer kunna ge tillbaka till dem för ALLT de gjort för mig. Jag vet inte men jag hoppas verkligen att jag kan det för de förtjänar det verkligen.

Jag vill verkligen tacka dem för allt de gjort och för allt de gör för mig. Det är ju trots allt tack vare dem och på grund av dem, min älskade familj, jag fortsätter överleva och finnas kvar. Hur ska jag någonsin kunna tacka dem tillräckligt för det?! ❤️❤️❤️

Vi saknar MIG, allihop! Det är ett som är säkert! 💙
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Anonym
skriven :

Mitt älskade hjärta❤️Det gör så ont i mig att läsa hur du har det. Även om jag har vetat det länge. Du betyder så mycket för mig, det vet du❤️ Och för din familj. Du behöver inte tacka dem för att de hjälper dig. De gör det för du är deras älskade dotter och syster❤️ Du ger så mycket tillbaks med ditt stora hjärta och din värme❤️ Jag förstår forfarande inte varför du inte får den enkla hjälp som näring och hjälp med andning. Det skulle hjälpa dig så mycket. En dag kommer när du får den lindring som du så väl behöver. Min krigare, jag älskar dig❤️ och du finns i mina tankar hela tiden.❤️ Vi får inte ge upp. Jag har bara dig som förstår hur det är med alla sjukdomar. Så jag är väldigt självisk när jag säger att du inte får ge upp. Min fina underbara starka Hanna❤️❤️❤️💙💙🐶😘😘❤️❤️❤️❤️I-M

Svar: Älskade, finaste du! <333 Tack så mycket för att du läser, min älskade vän. Det betyder så mycket för mig att du läser, kommenterar och stöttar mig så fint som du alltid gör! Vad skulle jag göra utan dig och ditt fantastiska stöd?! <333 Du betyder lika mycket för mig. Du är min finaste vän och din stöttning betyder allt. Och du förstår mig så bra och du får mig att orka fortsätta kämpa och stå ut. Du hjälper mig att överleva. Du har ett stort hjärta av guld och din kärlek, omtänksamhet och omtanke om mig är såå stor och fin och betyder allt för mig. Du är verkligen helt fantastisk!
Och dina brev! TACK! Jag läser varenda en av dem, flera gånger om, och jag sparar dem i en särskild brev-ask. Jag blir så rörd varje gång jag ser att du lagt ner massa tid och energi på att skriva till just mig! Det är verkligen fint och jag önskar såå att jag hade kraft att skriva brev tillbaka till dig men det har jag inte. Jag hoppas att du förstår och inser hur tacksam och glad jag verkligen blir för varje brev du skickar och för all kärlek och omtänksamhet du ger mig. Jag tycker du är helt fantastisk och jag kan bara hoppas att jag ger tillbaka lite av allt det du ger till mig! Att du känner hur mycket du verkligen betyder för mig! Jag kan bara hoppas att du känner och förstår det. Hur mycket du betyder för mig, hur mycket jag uppskattar allt du skriver till mig och hur mycket jag älskar dig, min käraste vän! <333 <333
Du finns i mina tankar hela tiden och i mitt hjärta nu och för alltid. <333 <333
Jag är så glad och tacksam att jag har dig som förstår hur det är med sjukdomarna. Det är väldigt värdefullt att ha någon som verkligen förstår. <333 <333
Massa massa kramar till dig, världens finaste vän <333 <333 Älskar dig så mycket, så mycket <333 <333
Hanna Andersson

2 Anonym
skriven :

Så stora ord❤️Så mycket kärlek❤️
Du behöver inte tänka på att skriva till mig. Är glad om du orkar läsa det jag skriver.Du är så värdefull och kärleksfull❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️🐶❤️❤️❤️❤️❤️I-M

Svar: Jag menar vartenda ord! <333 <333 Jo, det är klart jag vill skriva till dig! Jag önskar jag hade energi tillräckligt så jag kunde skriva till dig varje dag! <333
Jadå, läser gör jag, lite i taget. Och sedan flera gånger om för att du skriver så otroligt fint till mig. <333 <333
Du är så värdefull för mig, min älskade, finaste vän! Massa massa kramar och kärlek till dig från mig och vår lille Trisse som skickar massa pussar till Bonusmatte Ing-Marie <333 <333
Ps jag pussar på Trisse varje dag från dig, Bonusmatte! <333
Hanna Andersson

3 Anonym
skriven :

❤️😘❤️😘❤️😘❤️😘❤️😘❤️😘❤️🐶❤️😘❤️😘❤️😘❤️😘❤️🐶I-M

Svar: <333 <333 <333 Älskade, finaste Ing-Marie <333 <333 <333
Hanna Andersson