hannaslillaliv.blogg.se

Jo, jag har ju något av ett "problem-öga", mitt vänstra öga, det som opererades den 14/1 och som nu är nästan helt bra vad gäller dubbelseende (tack kära någon i Norden för det) men som krånglar på alla möjliga andra sätt. Jag har två stygn som sitter kvar i ögat, varav ett av dem sticker mig konstant som om jag hade en pinne i ögat. Det gör ONT. Tänk själv om du har ett hårstrå i ögat, tänk hur ont det gör. Jag har ett stygn som sticker mig konstant, hela tiden, dag som natt. 

 

Det är inte bara det att stygnet gör ont. Det är också en stor risk att stygnet kan göra sönder, göra en rispa/reva i hornhinnan. Jag sökte akut, för att Ögonsjuksköterskan sa att jag var tvungen att göra det, för att få bort det här jädra stygnet INNAN det rispar hornhinnan. Läkaren som hade jour då klippte bort en liten bit på stygnet, men hon vågade inte göra något mer åt det, så jag fick vänta tills jag fick en ny tid till min ordinarie Ögonläkare, han som opererade ögat. 

 

När pappa och jag väl fick tid till och träffade min Ögonläkare, som för övrigt är hur snäll och gullig som helst mot mig, såg han att slemhinnan/hornhinnan (något av det sa han, jag minns dock inte vilket) hade vuxit ihop så nu fick han inte tag på stygnet... Suck...och en suck till...!

 

Han sa att jag ska vänta två månader och hålla alla tummar jag har att stygnet försvinner av sig själv. MEN det lär det absolut inte göra, för anledningen till att det inte försvunnit redan är att det sitter fast en knut i vävnaden som gör ett naturligt försvinnanade/absorberande av stygnet omöjligt.

 

Så kontantan av det blir att när det gått en månad till och jag träffar min Ögonläkare igen är stygnet kvar (och eventuellt ännu ett stygn som Lina tycker sig se) och istället då för att "bara" ta en pincett och försöka dra loss/klippa loss stygnet som Ögonläkaren på akuten hade kunnat gjort om hon varit lite modigare måste då min Ögonläkare öppna upp slemhinnan/hornhinnan som vuxit över stygnet.

 

Så något som kunde gått hyfsat enkelt blev nu plötsligt ett mer "riktigt" och defintivt mer komplicerat och mer smärtsamt ingrepp. Gissa hur mycket jag känner för det?! Att han ska skära i mitt öga IGEN på grund av det här förbaskade stygnet som vägrar ge sig av på egen hand! Jag är uppriktigt ledsen och extremt less på mitt jäkla öga! Det ska ALLTID krångla för mig. Min kropp bara ÄR sån! Finns det något som kan krångla, komplikationer som kan tillstöta- ja, lita då på att det krånglar och tillstöter!

 

Igår började mitt öga göra ÄNNU ondare än "vanligt", det sorgliga är att man på något konstigt vänster vänjer sig, så jag bad Lina kolla. Då hittade hon ett hårstrå som hon enkelt kunde ta bort. Skönt det! Tänk om allt ändå vore så enkelt! Samtidigt som hon tittade in i mitt öga noggrant och i bra dagsljus tyckte hon sig se en repa i mitt öga. Vi vet inte vad det är hon ser, det får min Ögonläkare såklart bedöma och avgöra själv.

 

MEN det skulle INTE alls förvåna mig om farhågan blir sann- att hornhinnan tagit skada och blivit rispad i av det förbaskade stygnet! Det skulle inte förvåna mig det minsta lilla.

 

Lina såg också ett eventuellt till stygn, som jag skrev. Och hon tycker att det "förbaskade stygnet", som den numera är döpt till, är ytterligare inkapslat, som en "extra" hinna över ögat just där som buktar ut och faktum är att jag har haft svårare än vanligt att blinka för det känns just som så, som att det är något som buktar ut i ögat så att mitt ögonlock inte riktigt "räcker till" att komma över utbuktningen.

 

Ögon är väldigt känsliga saker och framförallt väldigt viktiga saker! Jag vill absolut inte att hornhinnan skadas och ser Lina rätt och den redan har tagit skada vill jag att skadan blir så liten som möjligt.

 

Så Lina ska ringa ner till Mölndals Ögonmottagning igen på måndag, för jag vet inte vilken gång i ordningen, och rådfråga dem och eventuellt få en akuttid igen alternativt en tidigare tid till min Ögonläkare.

 

Det känns INTE alls bra att behöva vänta ytterligare en månad för att få träffa någon som kan konstatera om farhågan är sann, om hornhinnan hunnit ta skada av stygnet i ögat eller inte.

 

Vi får helt enkelt se hur det går! Jag fortsätter att uppdatera er så fort jag vet mer! Detta blev ett väldigt långt inlägg inser jag nu! Jag kom in i ett riktigt skrivflyt, älskar när jag gör det och som väl är gör jag det vid nästan varje inlägg. Och tur är väl det för annars hade jag aldrig haft energi elle kraft tillräckligt för att skriva ens hälften av alla inlägg som jag på något mirakulöst sätt spottar ur mig på nätterna, nästan som på löpande band ibland. 

 

TACK så hemskt mycket, alla fina läsare som fortsätter att läsa det jag skriver och TACK för alla gillningar, kommentarer, mejl och meddelanden och brev och stöttning och annat som ni ger mig. Ni betyder verkligen mycket för mig, varenda en av er som läser just denna mening! TACK!