hannaslillaliv.blogg.se

På tal om bilkörkort, som jag ju inlägg handlade om som kom ut för några dagar sedan, drömmer jag om att ta MC-kort någon gång i framtiden. Den drömmen har jag haft sedan innan jag var tio år gammal. Jag har alltid intresserat mig för bilar och motorcyklar och det har varit en självklarhet för mig att jag ska ta MC-kort. Så har Lina aldrig känt så vår gemensamma plan har varit att jag ska ta MC-kort så kan hon åka bakom mig och mamma kan åka bakom pappa, som redan har kort. Det var vår plan och dröm!

Planen och tanken var att jag skulle köpa en någorlunda billig motorcykel klass A2, alltså "mellantung", som man sa förr, för jag hade inte åldern inne för tung (A). Jag hade tittat ut en som jag provat och som inte var så superdyr men jag avstod från att köpa den för jag vågade inte lita på min kropp. Och jag hade helt rätt, precis som jag skrev om i samband med bilkörkortet klappade min kropp ihop helt och håller efter studenten (som tog i juni 2013).

Jag hade pressat min sjuka kropp i så många, många år och jag kunde inte pressa den längre. ME:n, EDS:en och fibromyalgin blommade ut och försämrades avsevärt och jag var tvungen att börja söka vård och inom ett år hade jag alla diagnoser på papper spm jag redan visste att jag hade, de jag nyss nämt plus några till.

Plötsligt var drömmen om mitt MC-kort, som jag varit ganska nära och nosat på, långt, långt borta. Till en början kunde jag trots dem drastiska försämringen av kroppen fortfarande låna pappas motorcykel (den han hade då) och köra på grusvägarna på landet. Inte helt lagligt då jag var för ung för att köra tung hoj och vi hade inte heller några papper på att jag övningskörde. Men vi befann oss på våra grusvägar på landet, så det spelade ingen större roll.

Pappa fick springa bredvid när jag körde men när jag kom upp i treans växel och gasade på lite hängde han inte med längre utan då fick jag köra raksträckan själv så fick han bara vara med och stötta mig i vändningen vid grusvägarnas slut. Jag lärde mig växla och bromsa med både hand- och fotbromsen och jag kunde köra med en hand och vinka till mamma, Lina och Trisse som var publik, och jag körde i både upp- och nedförsbacke och tog kurvor väldigt väl.

Och framförallt så älskade jag det verkligen! Det var så roligt! Och jag var duktig och det på en hoj vars sadel var så hög att jag inte fick ner hela fotsulan i marken och på en hoj som är tung och som väger skitmycket! Den A2 hojen jag hade tittat ut till mig och som jag verkligen älskade, och var nära att köpa, hade en lägre sadel så jag fick ner fötterna ordentligt när jag stöd gränsle över sadeln och den var mycket lättare och smidigare. En motorcykel anpassad för tjejer.

Det är en stor sorg att jag blev så väldigt svårt sjuk i så ung ålder! Mitt liv hann aldrig ens börja innan jag blev helt sängliggande och alla planer, mål och drömmar fick läggas på hyllan och/eller mycket smärtsamt gick i krasch. Men jag har inte gett upp drömmen ännu. Någon gång i framtiden ska jag ta mitt efterlängtade MC-kort! Det bara måste bli så! För jag vill det, och massa, massa andra saker, så väldigt, väldigt gärna!