hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 25 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

⭐️ Nyårsafton 2019...! ⭐️

Jaha, då var också denna dag här. 31 december. Årets sista dag. En speciell dag. Årets festdag för vissa. En dag full av och förknippad med ångest för vissa, mig inkluderad. Och en dag full av rädsla och panik på grund av alla raketer och smällare för vissa, som för alla stackars djur och en del människor som till exempel flytt krig.
 
Jag önskar så att alla fyrverkerier av alla slag förbjuds helt och hållet! Satsa på såna där laserspel istället! Det lider inga djur eller människor av. Och det är inte heller lika skadligt för miljön, i bästa fall inte skadligt alls (jag har tyvärr inte koll), som fyrverkerier verkligen är i högsta grad.  
 
Det är alltså en dag som inte är som alla andra. Men det är samtidigt en dag som vilken annan dag som helst. Egentligen. Men ingen annan dag är den andra lik. Alla dagar är speciella på sitt sätt. Unika. Och när de väl passerat och en ny dag börjar kommer den aldrig mer tillbaka. 
 
Nyårsafton är, som sagt, en dag som är förknippad med väldigt mycket ångest för mig. Det beror på en rad olika orsaker. Utanförskap när jag var liten är en. För mycket alkohol, inte för min egen del, utan för andras, är en annan. Och förändringar och krav, förhoppningar och förväntningar på det nya året är en till orsak. Och det finns ett antal orsaker till. Men dessa är de jag valde att ta upp nu. 
 
Nyårsaften, och nyårsdagen, har alltid inneburit väldigt mycket ångest. Sedan jag var liten, så långt tillbaka jag kan minnas. När jag var mindre hoppades jag att det skulle bli bättre för varje år, att det skulle kännas okej när jag var vuxen. Men så blev det inte. 
 
Verkligen INTE. Snarare har det blivit så att ångesten på Nyårsafton, samt innan och efter, har blivit värre. Och den fortsätter att bli värre och värre för varje år som går. 
 
Svaret till varför det är så är enkel men sorglig och hemsk. När jag var liten trodde jag det fanns rättvisa och att mitt liv skulle ordna upp sig och jag skulle få må bra när jag blev stor, vuxen. Att det skulle bli rättvist på så vis. Att jag hade haft det otroligt tufft som barn och ungdom men att det skulle vända när jag blev 18 år och äldre. 
 
Men så blev det ju inte. Inte alls. Långt därifrån. Det finns ingen rättvisa och ångesten blir värre år för år för att Nyårsafton innebär att ännu ett år av obegripligt svårt lidande som spenderats så gott som helt i en säng med en mängd svåra sjukdomar och syndrom och med hundratals mycket plågsamma symtom osv osv har kommit till sitt slut.
 
Och ett nytt, lika plågsamt, lika tufft och lika hemskt år ska strax ta sin början och jag ligger där (eller sitter i bästa fall) vid tolvslaget och känner bara ”NEEEJ! Jag orkar INTE ännu ett år. Det var INTE såhär det skulle bli. Mitt liv skulle ordna sig när jag blev vuxen. Det skulle INTE bli sämre än någonsin och innebära mer lidande och mer helvete. Det var INTE SÅHÄR DET SKULLE BLI!”. 
 
Så slår klockan midnatt och det går över på det nya året och jag är fylld till bristningsgränsen av både smärta, yrsel, utmattning, adrenalin, överlevnadsinstinkter och ångest och jag vet och jag känner att det nya året inte ”bara” kommer bli repris av förra året. Lika plågsamt, lika jobbigt och lika tufft. 
 
NEJ. DET KOMMER BLI ÄNNU VÄRRE! Så har det varit hittills i hela mitt liv och hur mycket jag än önskar och drömmer om att 2020 kommer bli annorlunda så vet jag så gott som helt säkert att det kommer inte bli annorlunda. 
 
Jag har varit med om detta förr. Jag fortsätter att bli sämre och sämre. Sjukare och sjukare. Jag är redan permanent försämrad efter 25-års firandet och då har kraschen efter både jul och nyår inte ens nått sin värsta plats ännu. Och vad följderna blir efrer kraschen vet ingen. Om jag hämtar mig efter kraschen eller inte, det vet jag inte än. Det återstår att se. 
 
Januari månad är alltid en tuff månad för alla sjuka. Inte bara ekonomiskt efter alla julklappar utan också på grund av all energi vi gjort av med, vi levt över våra energitillgångar allt för länge. Och det märks. Januari är tufft. 
 
Men. Nu är vi inte där än. Vi har fortfarande denna dag att ta oss igenom. Årets sista dag. Nyårsafton. Och trots all ångest den innebär och innehåller måste vi alla på något vis göra vårt bästa och försöka bidra till att det blir en så okej dag, kväll och natt som det bara går att få. 
 
Denna dag kan knappast bli sämre än förra årets Nyårsafton då jag svimmade så jag ramlade i golvet och var så fullkomligt utmattad och dålig att jag inte kunde vara med och äta någonting. Jag tog mig dock upp och var med några minuter och skålade vid tolvslaget. Det är jag glad för. 
 
Denna Nyårsafton kommer jag såklart spendera mestadels i sängen. Men. Jag hoppas att jag ska kunna tvinga mig upp ur sängen vid två tillfällen. Först för att vara med och äta lite. Och sedan igen vid tolvslaget för att skåla och kramas och pussas med min familj.
 
Jag hoppas, hoppas innerligt att det går. Och jag hoppas lika innerligt att 2020 blir så okej som det bara kan bli. Trots ALLT. Och för ALLA. 
 
 
 
⭐️ GOTT NYTT ÅR, önskar jag er mina kära läsare! ⭐️
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Katarina
skriven :

Ledsen för allt tufft du gått igenom och går igenom Hanna. Jag förstår så väl det du känner med nyårsafton, har under alla mina år med sjukdom känt precis som du.
Önskar bara att den här dagen och kvällen ska gå fort förbi. Det är så fruktansvärt orättvist detta med hälsa och att du drabbats sedan du var barn gör mig väldigt ledsen.
Jag vill bara tro och hoppas att du ska få ett lite, lite bättre kommande år. Hoppas så mycket på att ME-forskningen ska få ett stort genombrott och att vi ska kunna få någon lindring i vår sjukdom.
Jag önskar dig ett så Gott nytt år som det bara går och hoppas från mitt hjärta att ditt mående ska få en vändning till lite bättre.💙
Många kramar fina Hanna till dig och också till lille Trisse (hoppas att inte gubben får det alltför tufft med
alla hemska ljud vid tolvslaget).
💙💙💙

Svar: Kära Katarina, det är jag med. Jag har verkligen haft mycket otur i livet och varit väldigt, väldigt sjuk sedan jag var bebis och jag har svävat mellan liv och död många gånger både när jag var en bebis och på senare år. Det har varit, och är ju dessvärre fortfarande, ett rent helvete. Jag har aldrig upplevt något "normalt" liv som barn/ungdomar/vuxna i min ålder. Och jag har aldrig upplevt hur det är att vara smärtfri. Aldrig. Jag har levt med mycket svåra smärtor så länge jag kan minnas och gick på morfin redan som liten på grund av alla svåra smärtor.
Och smärtorna har bara blivit värre och värre och mer utbredda ju äldre jag blivit och är nu värre än någonsin. Och de fortsätter att förvärras.

Du är så snäll som är så gullig och rar mot mig och du stöttar mig så fint. Det är jag evigt tacksam för att du gör, fina du <333 Jag är också otroligt glad och tacksam för att du läser, för att du följer mig här och läser det jag skriver. Tack så mycket för det. Det betyder väldigt mycket för mig. Tack <333

Ja, vi får verkligen innerligt hoppas, hoppas att ME-forskningen går framåt detta år. Hoppas, hoppas!
Och jag hoppas också att både du och jag, och alla andra ME-sjuka såklart, framförallt vi som är svårt sjuka. Jag hoppas verkligen att detta blir ett så bra år det bara kan bli för oss. Tänk om vi till och med kan få må lite bättre.
Hoppas kan man ju alltid göra. Och det gör jag!

Gott Nytt År, finaste Katarina <333
Många kramar och kärlek till dig från Trisse och bonushundarna Tyra och Tjorven och mig. <333

Alla tre vovvarna, Tyra, Tjorven och Trisse, är tränade och väldigt lugna och fina så de bryr sig inte alls som raketerna och smällarna. Inte ens när de är ute och kissar och det smäller.
Jag tycker alla smällarna och raketer borde totalförbjudas. Det är så hemskt för alla djur som är rädda (även om jag tycker vi alla borde kunna träna våra hundar så pass att de inte är rädda för raketer och skott och såna ljud, det är det vi gjort/gör med våra hundar och det går jättebra). Tänk alla vilda djur och hästar och kossor med fler som är livrädda och lider. Samt människor som flytt krig. Och så är det inte alls bra för miljön och det skräpar ner i vår natur. Och det är dyrt och skadar varje år ett antal människor. Det borde verkligen totalförbjudas, alla fyrverkerier. Man kan ha sån där lasershow istället.

Många kramar och kärlek, igen, till dig finaste Katarina <333
Hanna Andersson

2 Anonym
skriven :

All kärlek till dig! Jag önskar att nyår blir så bra som möjligt och att 2020 blir ett bättre år än tidigare år. Du skriver så fint tycker jag och är värd allt gott! Kram Lotta ❤️

Svar: All kärlek tillbaka till dig, Ella och din fina dotter Lina! <3 Tack så mycket, detsamma önskar jag för dig och för oss alla ME-sjuka. Samt för vår familjer och närmaste anhöriga.
Tack så mycket, vad glad jag blir att du skriver så fint. Och tack så mycket för att du läser. Det betyder mycket för mig. Väldigt mycket.
Kram <333
Hanna Andersson

3 Anonym
skriven :

Nyår är alltid en jobbig tid för många på olika sätt. Jag känner precis som du skriver, ett nytt jävla år med smärta som blir värre, mindre energi.Ett nytt år av utanförskap och mycket ensamhet. Men det finns ljusglimtar i eländet. Du min vän och hoppet om att forskningen ska komma så långt att vi kan få lindring i vårat lidande. Att ha dig som min hjärtevän ger mig så mycket styrka i att fortsätta kämpa❤️ Orkar du en dag till så gör jag också det. Vi får trots allt inte ge upp. Jag behöver dig, våra familjer behöver oss. Vi är älskade trots våra sjukdomar och är beroende av andra för att klara av dagen. Vi fortsätter kämpa en dag i taget tillsammans. Då är vi starka, vi ska klara av det här, vi är envisa, vi är krigare. Både du och jag. Älskade lilla fina Hanna som är störst av allt för mig i eländet❤️ Älskar dig för alltid❤️🐶❤️😘❤️❤️😘😘I-M

Svar: Ja, det har du verkligen helt rätt i! Nyår är väldigt tufft på olika sätt, inte minst för alla oss som är kroniskt sjuka. Ja, det är INTE lätt, verkligen, verkligen inte. Ja, visst finns det ljusglimtar och tur är väl det! DU är en stor ljusglimt i mitt liv och i vardagen. Att vi skriver såhär till varandra var och varannan dag betyder väldigt mycket för mig. Och hur ensam jag än känner mig så vet jag att du alltid finns här och jag vet att du tänker på mig lika mycket och ofta som jag tänker på dig. Det ger mig tröst och stöd. Det är tur vi har varandra, älskade MEdkämpe. <333 <333
Du är HELT rätt i allt det du skriver och jag instämmer helt och hållet.
Vi måste fortsätta kämpa och tillsammans klarar vi det. Det måste vi! För våra familjer vill ha oss kvar!
Massa kramar, älskade, finaste du <333 <333 Älskar dig nu och för alltid, finaste vän <333 <333
Hanna Andersson