hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 27 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

1

Första Advent firades med tända ljus...

...glögg och lussebullar igår kväll. Jag tvingade mig upp från sängen en stund vid halv åtta på kvällen och bytte sängen mot soffan ett tag framåt. De andra hade väntat på att jag skulle komma och göra dem sällskap och de ville att jag skulle tända första ljuset i Advents ljusstaken med fyra ljus. Så det gjorde jag såklart. 
 
Sedan drack vi glögg, saftglögg tycker pappa och jag är godast, och mamma och Lina testade årets smak av Blossa Glögg som är glögg med smak av äpple och vanilj. De tyckte den var god. Till glöggen åt vi lussebullar och hör och häpna, jag fick i mig hela min! 
 
Vi fick en mysig stund där på kvällen och det är jag väldigt glad för. Lina och jag älskar allt som har med julen att göra och det inkluderar Adventsfirande som innebär tända ljus, glögg och mys med familjen. 
 
Jag fick äran att tända det första ljuset. ❤️
 
Här lyser datumljuset bredvid mammas och pappas fina bröllopskort som står på stereoskåpet i vardagsrummet. ❤️
Kommentera inlägget här »
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Anonym
skriven :

Förr var det fullt hus hos oss första advent. I år kom kära mamma med en god saffrans kaka. Jag låg som vanligt mamma och C satt omkring mig. Barn och barnbar var sjuka. Men det blev en fin dag ändå❤️🕯❤️🐶❤️❤️😘😘I-M

Svar: Jag förstår verkligen att du saknar det! Och att C också saknar det, såklart. Så mysigt ändå att din älskade mamma kom förbi med en saffranskaka.
Så tråkigt att barn och barnbarn var sjuka. Men kanske ändå lite skönt för dig att ljudvolymen inte var så hög. Barn tenderar att vara väldigt högljudda. Det är bland annat därför jag inte kan träffa mina småkusiner särskilt ofta. Sorgligt nog. De växer upp utan att jag ser på eller kan vara med och se dem utvecklas.
Massa massa stora, varma kramar och kärlek, älskade, finaste, bästa vännen <333 <333
Hanna Andersson